2010
CD
www.nickyswann.com

Nicky Swann är en ny bekantskap från Storbritannien, en singer/songwriter av klassiskt snitt som huvudsakligen håller sig inom genrens etablerade ramar. Vilket vill säga att det är musik som är lågmäld och spröd, folklig, och i allt väsentligt akustisk, här dessutom ofta med inslag av både cello och violin som skänker en extra nivå av stämningsfullhet till musiken.

Vidare så har hon skrivit alla låtar, utom en cover som jag återkommer till senare, själv, precis som det anstår en traditionell singer/songwriter. Och en riktigt trevlig samling små bedårande låtar är det som hon har fått till. Oftast är det de folkliga influenserna som dominerar men det finns också lite country och ett stänk av jazz här och var som gör att det blir en klart godkänd variation på låtmaterialet också, det blir aldrig tråkigt eller överdrivet enformigt som dylika album ibland kan tendera att bli.

Textmässigt så bjuds det inte på några överraskningar utan det är de vanliga temana som avhandlar relationer och livets små utmaningar tillsammans med en och annan filosofisk fundering. Allt som allt inget direkt upphetsande men en och annan tänkvärd insikt bjuds det på och det är ganska charmiga små historier som hon berättar på ett trivsamt anspråkslöst vis.

Som bäst tycker jag att hon är i de låtar där hon tar utsvängarna lite och lånar inspiration från mer än bara den folkliga traditionen. Bland de bästa spåren finner vi till exempel den jazziga Hold On, en sprudlande, studsande liten positiv historia om hur lätt kärleken är när man funnit den rätte, den bedårande countrydoftande balladen Long Time som ser tillbaka på upp- och nergångar i ett långvarigt förhållande, honky tonk-gungande i One Step Up och You Got Me Boy, ytterligare en lätt jazzinfluerad liten charmerande sak om kärlekens helande krafter.

Fast allra bäst är nog plattans enda cover som jag nämnde kort ovan, och det är faktiskt ganska imponerande med tanke på att det handlar om en så uttjatad gammal slagdänga som Lennon/McCartneys I Want To Hold Your Hand, men faktum är att Swann förmår gjuta nytt liv i denna genom att dra ner rejält på tempot och göra om det helt till en ballad som är en hjärtskärande vacker kärleksförklaring, utan tvekan plattans emotionella höjdpunkt om ni frågar mig.

Så egentligen så finns alla ingredienser på plats för att det ska vara ett riktigt toppalbum, eller? Nej, det visar sig tyvärr att det fattas en liten men ack så viktigt ingrediens för att det ska hålla absolut toppklass. För det är nämligen så att även om Nicky Swann är en mycket talangfull låtskrivare, en duktig musiker och dessutom är begåvad med en tämligen ljuvlig, lättsam stämma, så kan detta ändå inte helt släta över det faktum att hon trots allt är lite profillös som artist. Hon saknar helt enkelt lite personlig utstrålning, det där svårdefinierbara ”lilla extra” som skiljer de verkligt stora artisterna från dem som vi man skulle kunna kalla habila. Och tyvärr så tycker jag alltså att Nicky Swann hamnar i den sistnämnda avdelningen.

Men icke desto mindre så är detta ändå i ett större perspektiv en ganska imponerande debut som lovar gott inför framtiden, för även om hon just nu saknar det ”lilla extra” så kan det mycket väl vara så att detta är något som kan växa fram med tiden. Och för tydlighetens skull så ska jag dessutom avsluta med att poängtera att detta album är en alltigenom mycket trevlig lyssningsupplevelse, inte minst för dem som gillar singer/songwriter av traditionell modell. Och förresten, det kan ju mycket väl tänkas att någon annan finner Nicky Swann vara mer karismatisk än vad undertecknad gör. För det är ju en annan egenhet med det där ”lilla extra”, vi har alla olika uppfattning om vad det egentligen är.

Roger Persson - 20101025