2010
CD
Gecko Music GECK0018

Jag ska erkänna det direkt, när jag blev erbjuden att recensera Nilla Nielsens senaste album Higher Ground så hade jag ingen aning om vem hon var eller vad jag kunde förvänta mig. Men personligen är det en av tjusningarna med att upptäcka ny musik, att inte veta vad som väntar en, att slippa förutfattade meningar och förväntningar som lika väl kan stjälpa som hjälpa. Så självklart tackade jag ja.

Och det är jag glad för, för Nilla Nielsen visade sig vara en trevlig ny bekantskap (för mig i alla fall) bland contemporary singer/songwriters, även om det visade sig att hon har flera skivor bakom sig innan Higher Ground. Det är musik som i stora drag drar åt det poppigare hållet, det är inte helt fel att jämföra med artister som Shawn Colvin och Aimee Mann för att få en uppfattning om vilken musikalisk härad vi rör oss i.

Ännu mer imponerande är att detta i allt väsentligt är ett sånt där ”gör det själv” projekt som allt fler singer/songwriters idag använder sig av. Således har Nilla Nielsen inte bara skrivit all musik själv, hon spelar nästan alla instrument själv, hon har dessutom producerat, mixat och hjälp till med själva inspelningarna. Och precis som många av sina gelikar så gör hon det dessutom nästan oförskämt bra, för det mesta i alla fall.

För det finns mycket att gilla med Higher Ground tycker jag. När det gäller själva musicerandet finns det inget att anmärka på, musiken flyter på bra hela tiden utan att man egentligen tänker på det och detta är naturligtvis helt som det ska vara när det gäller singer/songwriter, det är artisten och dennes låtar som ska stå i centrum och det lyckas hon alldeles ypperligt med.

Så gäller det ju då också att själva låtmaterialet håller för uppmärksamheten och även här så levererar hon med beröm godkänt. Vissa svenska artister som sjunger och skriver på engelska visar ibland dock tyvärr att de inte helt behärskar språket så texterna tenderar att bli ”svengelska” i tonen så att säga (host, host…Baskery…host, host), något som utländska recensenter heller inte brukar vara sena att påpeka. Men några sådana tendenser finns dock inte hos Nilla Nielsen, tack och lov. Istället så bjuds vi på en samling låtar som kretsar kring kärlek och uppbrott, sökande efter trygghet och lycka i tillvaron och så en liten appell till vårt miljösamvete också. Inget revolutionerande med andra ord, men hon undviker tacksamt de tröttaste och mest uttjatade plattityderna och bjuder istället på insikter i sitt känsloliv som är både tänkvärda och, vad ännu viktigare är, som även framstår som helt ärliga och uppriktiga. Det är alltså inget fel inlevelseförmågan heller.

Det finns dock ett par saker som drar ner helhetsintrycket något, vilket också måste påpekas. Produktionen är inte helt lyckad hela vägen, det finns emellanåt alltför tydliga tendenser till den där komprimerade, ansträngda ljudkvaliteten som jag personligen har så svårt för men som tyvärr i allt större utsträckning verka förekomma på moderna inspelningar. Detta är dock inget ovanligt i sammanhanget när det gäller dylika ”gör det själv” projekt, och jag kan dessutom ha betydligt större förståelse dess förekomst i detta sammanhang, men icke desto mindre så stör det min musikaliska upplevelse en smula.

Det är onekligen också en brist, om än en ganska liten sådan, att det inte riktigt finns någon låt som sticker ut från mängden och som pockar lite extra på lyssnarens uppmärksamhet. Som den uppmärksamme läsaren säkert har noterat har jag inte plockat ut och framhållit någon av de individuella låtarna, och det beror absolut inte på att de är dåliga på något sätt. Tvärtom, de är aldrig mindre än mycket hörvärda och välskrivna, men det finns heller ingen som är bäst om man så säger, ingen som utmärker sig på något sätt. Och i det sammanhanget så undrar jag för övrigt också varför man på ett i övrigt totalt engelskspråkigt album väljer att ta med en endaste låt som framförs på svenska. Inte för att det är något fel på Salt som den heter, men jag tycker att det stör det musikaliska flytet och uttrycket en smula när man inte håller sig till ett enhetligt språk.

Men i stort sett så har detta varit en mycket trevlig bekantskap, de starka sidorna hos Nilla Nielsen uppväger med råge de lite svagare. Detta album kommer bäst till sin rätt om man ser det i sin helhet som en personlig exkursion i en spännande låtskrivares själsliv. Sett ur det perspektivet är Nilla Nielsen en contemporary singer/songwriter av mycket god kvalitet som definitivt förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än hon hittills har fått.

Roger Persson - 20100811