2007
CD
BMG Music 88697036742

Martina McBride har nu under sin ca 15 år långa karriär tillhört toppen av amerikanska countryartister och detta nya album (hennes åttonde) är ytterligare bevis för att hon befäster, och även förtjänar, denna position. Denna gång har hon själv producerat men det innebär nu inga väsentliga förändringar på något sätt, utan precis som vanligt så är det modern country-pop från Nashville som står på agendan.

Hon är dock noga med att inte låta popinfluenserna ta för stort utrymme utan ser hela tiden till att det inte råder något tvivel att det i grund och botten är countrymusik det handlar om. Det råder heller inget tvivel om att den musikaliska kompetensen på detta album är det absolut främsta som står att uppbringa i Nashville idag, i och för sig inte förvånande med tanke på att hon har rykte om sig att vara mycket medveten och noggrann när det gäller att välja låtmaterial och musiker. Således hittar vi bland låtskrivarna namn som Leslie Satcher, Rachel Proctor, Aimee Mayo och Chris Lindsey, och är det gäller musikerna har jag sällan skådat maken till den imponerande samling idel ädel studiomusikeradel som medverkar här (Glenn Worf, Steve Nathan, Brent Mason, Dan Dugmore, Larry Franklin etc.).

Men som jag nyligen konstaterade angående Pam Tillis senaste album så är detta ingen garanti för ett gott resultat, men Martina McBride är precis lika pålitlig som vanligt, med ett utmärkt musikaliskt framförande och överlag goda låtar som stöttar hennes fantastiska röst. Skickliga countrysångerskor går det 13 på dussinet av i Nashville, men McBride är verkligen något utöver det vanliga. Vince Gill beskrev henne en gång såsom varandes ”två lungor och en larynx” och det bevisas med eftertryck i det mäktiga crescendot i balladen Anyway, en sympatisk historia om strävan efter att fortsätta göra det rätta även när livet ter sig mörkt och motigt: This world’s gone crazy and it’s hard to believe/that tomorrow will be better than today believe it anyway.

Även i övrigt så är det just balladerna som står ut som de bästa låtarna, däribland den kraftfulla avslutande Love Land, en tårdrypande historia om hur kärlek kan övervinna även de svåraste motgångar, här i form av ett påtvingat äktenskap och ett missfall, som räddas från att bli överdrivet smetig och sentimental tack vare McBrides övertygande inlevelsefulla sångprestation. Till höjdpunkterna hör även Tryin’ To Find A Reason, en lågmäld, melankolisk sång om att det ibland trots allt är bättre att släppa taget och gå vidare: I don’t know how long this pain will last/All I know is it can’t go on forever/isn’t this just pointless anyway/if you’re tryin’ to find a reason to stay.

Höjer sig över mängden gör också den charmiga och radiovänliga How I Feel, en lättsam popbagatell med en riktigt snärtig refräng som det är omöjligt av värja sig emot. I övrigt så består låtmaterialet av välproducerad och trevligt småputtrande countrypop som är klart hörvärd om än inte direkt minnesvärd eller originell. Och det är just detta faktum som också är, och alltid har varit, Martina McBrides största problem, helhetsintrycket som man lämnas med efter att ha hört albumet är att visst är det bra, kompetent och professionellt, precis som vanligt. Men precis som vanligt så är det heller inte något som utmärker sig som exceptionellt i något annat avseende än just hennes suveräna vokala prestationer vid ett fåtal tillfälle, och hade det inte varit för just denna kvalité så hade förmodligen detta album ganska snabbt sorterats i den numera rikliga högen med kompetenta men tämligen ointressanta produkter från Nashvilles musikfabrik. Därför blir det slutliga omdömet, precis som vanligt, att visst höjer sig detta klart över den genomsnittliga Nashville produktionen och visst är det värt att lyssna till, men nyskapande eller briljant är det inte på något sätt. Det är, på både gott och ont, Martina McBride i ett nötskal, precis som vanligt.

Roger Persson - 20070729