Topplistan över överskattade artister

Först och främst måste vi konstatera vad överskattad egentligen betyder, eller åtminstone har för betydelse när det gäller just den här listan. Grovt uttryckt skulle man väl kunna säga att det är en ytterst subjektiv värdering av något som generellt sett åtnjuter en väldig hög status. En alldeles för hög status enligt granskaren alltså. Aspekter som har betydelse för en sådan bedömning är naturligtvis rent kvalitativa, men också baserat i de högst personliga musikaliska preferenser kritikern innehar. Det betyder ingalunda att någon som skribenten väljer att betrakta som överskattad – i någon mån – med nödvändighet behöver vara likställt med något dåligt, eller att den musikalhistoriska betydelsen, ur ett någorlunda objektivt perspektiv, av vederbörande förringas.

Vidare måste det erkännas att det finns en viss obalans i förteckningen, då flera inhemska artister som inte nödvändigtvis skulle kunna placeras in hur som helst på en global lista, förekommer. Slutligen måste det också påpekas att det ingalunda handlar om några personligt riktade angrepp mot de många fans som nedanstående artister trots allt har, utan snarare om ett ställningstagande från skribentens sida om att utrycka sina åsikter om några artister som upplevs besitta en på tok för hög status i musikbranschen!

10. AC/DC - Det här är ett band som låtit i princip likadant under hela sin karriär, men som trots allt dragit fördel av det och gjort det till sin grej. Jag har några plattor med dem som jag uppskattar även om jag tycker att det mesta från 1980 och framåt inte kan mäta sig med tiden med Bon Scott bakom micken.

9. Led Zeppelin - Jag ska villigt erkänna att jag inte har lika bra koll på det här bandet som jag egentligen skulle vilja inför en sån här lista. Dock anser jag att ett band som så starkt förknippas med en låt (Stairway to Heaven), som dessutom inte är speciellt representativ för dem, knappast är värd den status som de här uppnått. Att det sedan är skickliga musiker är en helt annan sak.

8. Metallica - En smula kontroversiellt val kanske, men faktum är att oavsett hur banbrytande Metallica var i början av sin karriär, så har de tappat i princip allt av sin forna glans. Det är inte längre något speciellt och låter numera, i bästa fall, som vilket dussinband som helst. Att leva på gamla meriter fungerar inte hur länge som helst.

7. Bob Marley - Åter igen en ganska tjatig herre som oavsett vilka texter han fick till eller vilken kärleksfull värme han stod för knappast kan sägas vara speciellt versatil musikaliskt sett. Det blir ofta tråkiga och tjatiga melodier vars rytmer man hinna tröttna på nästa redan innan de börjat.

6. Elvis Presley - Inte för att jag tycker att Elvis är dålig på nåt sätt, snarare tvärtom faktiskt, det finns få med en sådan röst och en sådan känsla. Men jag är fullständigt övertygad om att hans storhet består mer i att ha lyckas komma vid rätt tid, med en genre som vid den tiden var något helt nytt, än i kvalitativa egenskaper.

5. Rolling Stones - Snacka om dödstråkig musik! Ok, det är väl kanske att överdriva en smula, men mycket av det där här bandet har åstadkommit passer itne alls ihop med min smak även om det givetvis finns enstaka höjpunkter. Rolling Stones tillhör de band som jag verkligen inte förstår storheten med.

4. Thomas Ledin - Ytterliggare en som jag inte förstår storheten med, även om jag kanske hyser en något store förståelse än för föregående placering på listan. Mannen har hållit på hur länge som helst att i princip göra samma låt om och om igen, åtminstone musikaliskt. Texterna är ju en annan historia, men jag finner å andra sidan inte dem särskilt innehållsrika och välskrivna heller. Tråkigt överlag och i allra bästa fall enormt uttjatat.

3. Bob Dylan - En viss respekt finns för den mannen det ska erkännas. Dock passar det mest jag har hört inte alls i mina öron. Jag finner det utan nämnvärd inlevelse utan att för den skull texterna skulle vara betydelselösa. Den enorma status han åtnjuter i branschen är jämförbar med få andra och även om jag faktiskt förstår varför är det inget jag hyllar något nämnvärt.

2. Carola - Sveriges mest överskattade artist som onekligen förstår hur man utnyttjar pressen. Det får anses vara mycket imponerande att kunna klara sig på toppen under tjugofem år när man som sångerska har lika mycket inlevelse som en död torsk. Tekniskt skicklig säger kanske någon? Ja, det är möjligt, men jag tål faktiskt inte hennes röst…

1. Bruce Springsteen - Numro Uno då… En av världens mest framgångsrika artister som till och med har ett eget smeknamn – The Boss. Visst, han har hållit på ett bra tag, sålt hur mycket plattor som helst och får väl räknas som New Jerseys store son. Men han är ju så fantastiskt tråkig. Jag har hittills recenserat två av hans skivor (Nebraska och 18 Tracks) och även om det finns klara poänger och till och med musikaliska höjdare, är jag överlag måttligt imponerad.

Tommy Söderberg - 090202

Tillagt 20100130: Eftersom den här lsitan renderat i en del olika åsikter och kommentarer i gästboken skapade jag idag en tråd på vårt forum om just denna lista.Välkomna in och diskutera!
http://www.fanatiskfilm.forum24.se/fanatiskfilm-post-2031.html#2031