En religiös sekt påbörjar
det som, I deras ögon, är en frälsning av mänskligheten.
Det går helt enkelt på att döda så många
som möjligt i tunnelbanan för att rädda deras själar.
Alla tror dock inte riktigt lika benhårt på det de blivit
itutade och protesterar, mer eller mindre subtilt förvisso. Det
är också så att några faktiskt undslipper de
rakbladsvassa knivarna sekten bär gömda i de kors som varje
medlen här. Det blir en blodig uppgörelse mellan de som verkligen
tror och de som inte gör det. Vem ska överleva? |
2009-05-05 Tunnelbanor är väl egentligen en ganska tacksam miljö för en skräckfilm i och med att de i sig är ganska klaustrofobiska. Det finns liksom ingen möjlighet att ta sig ut snabbt och man blir lätt fångad nere bland spåren. Lägger man också till den religiösa fanatismen borde man ha en given succé men det vill sig liksom inte riktigt. Det finns liksom ingen riktig underliggande mening och det hela blir bara en platt betraktelse av några galningar, religiöst fanatiska eller inte, som jagar några andra. Eller det kanske snarare är ett gäng som flyr och några andra som jagar dem förresten, skillnaden är hårfin. Men skådespeleriet funkar fint och det är helt klart en välgjord rulle visuellt sett. Det är grafiskt ganska grisigt åtminstone i filmen början och skulle hela filmen hålla samma tempo som de inledande minuterna hade den varit ett sant mästerverk. Nu är det tyvärr inte så och efter att fått den initiala smaken i munnen av något utöver det vanliga snuvas man en smula på konfekten. Det som är till filmens fördel och det som gör att den kan upplevas som genuint skrämmande, är att det här faktiskt är något som skulle kunna hända i verkligheten. Nu tillhör jag förvisso inte de mest frekventa tunnelbaneåkarna i världen och befinner mig på fel ställe i vårt avlånga land för dagliga turer i dessa gigantiska utgrävningar, men nog är jag personligen lite smak när man stängs inne i de underjordiska valven. Man vet inte vilken sorts klientel som egentligen huserar där nere, särskilt nattetid. Man har ju hört talas om en hel del menar jag. Nåja, för att återkoppla till skådespeleriet, som jag tycker funkar fint, så finns det problem med karaktärerna. Det finns ingen riktig verklighetsförankring i dem vilket jag skyller mera på manusförfattaren som inte haft vett nog att ge dem mänskliga reaktioner att jobba med utan styltade och tydligt tillgjorda för att passa filmens struktur snarare än att belysa det mänskliga sinnet. Det är kanske häri problemet som jag har så svårt att sätta fingret på sitter? Det känns bara fel och inte naturligt att människorna reagerar som de gör. Så måste det vara! Ska man prompt se en film i tunnelbanemiljö funkar väl den här, men jag rekommenderar hellre Creep och The Midnight Meat Train! Tommy Söderberg |
End
of the Line
Diskutera filmen på vårt Forum! |
|
End
of the Line |
