Fanatisk Film - Recensioner

Äventyret kallar. Sex stycken tjejkompisar drar ut i vildmarken för att undersöka en grotta. En tråkig turistfälla, anser en av de kaxigare tjejerna. När de kommer fram börjar de så sakta ta sig längre och längre in i grottsystemet tills det som inte får hända plötsligt händer. Tunneln rasar in. De kan inte längre gå tillbaka eller dra sig ur. Enda valet är framåt. Tyvärr så har tjejen som arrangerat det hela inte berättat en sak. De är i fel grotta. Snart så börjar några att höra konstiga ljud och se oförklarliga saker. Är det den sorts hallucination som kan drabba en person i en kolsvart grotta… eller är de inte ensamma?

2006-03-24

Ännu en underbar brittisk skräckfilm från Neil Marshall, som även gjorde Dog Soldiers. Han följer samma recept fast denna gång kryddat med klaustrofobi och en känsla av hopplöshet. Filmens huvudroller spelas av enbart kvinnor, vilket ger en helt annorlunda atmosfär än om det varit en eller flera män med. Här är det kvinnorna som har makten över sina öden och Marshall har lyckats porträttera mänskliga kvinnor. De är inte skrikiga våp och de är inte superhjältar, de är riktiga kvinnor i en ovanlig situation. Kvinnornas relationer till varandra tas med ganska hastigt, men det är bra för tempot.

Ofta kan en film bli sämre om man i ett allt för tidigt skede får ”se det hemska”, åtminstone i en icke-splatter film, fast det lyckas denna film undvika. Det blir relativt snabbt full fart, men trots det så finns alltid känslan av krypande klaustrofobi med. Om man är instängd och inte vet vägen därifrån, var ska man då springa när man är i fara?

När man ser på filmen kan man inte tro att de inte filmat i en riktig grotta hela tiden. Det ser väldigt realistiskt ut, likaså de andra effekterna. Marshall verkar åter igen deklarera sin kärlek för gammaldags effekter och visst ser det mer äkta ut än de flesta CGI-effekter. Något som också hjälper till att höja stämningen är musiken. Vid vissa tillfällen så är den väldigt lik musiken i filmen The Thing (1982) med enkla långsamma knäppningar på en bassträng på en gitarr. Den sortens subtila musik är precis rätt för filmer som försöker skapa stämning. Knepet är att påverka tittarens humör och känslor, utan att det märks.

Tess Olsson