En grupp tonåringar
– William, Eva, Jim, Emily och Mo, samlas i ett chatrum för
att lära känna varandra. Först är de bara ute efter
att fördriva tiden men snart inser de att de borde bli vänner.
Rummet förses med lösenord så att inga andra ska komma
in och samtalen kretsar kring vad de hatar mest av allt här i världen.
Undan för undan förändras tillvaron medan William manipulerar
de andra. Hans makt är stor och hans kunskap framför datorn
är mäktig. Snart går ingen av de andra säker och
William tycks inte nöja sig förrän han har drivit åtminstone
en av dem till självmord! |
2011-08-08 För min egen del förknippar jag Hideo Nakatas namn främst med filmerna som placerade Japan som skräckfilmsnationen för en bredare massa än några få entusiaster – Ringu och Dark Water. Genast när jag fick se hans namn antog jag att det här var ytterligare en spökfilm i samma anda som de nämnda filmerna. Lyckligtvis hade jag helt fel! Ytterligare en film på det temat anno 2010 hade inte funkat utan enbart blivit löjligt. Det hade varit en imitation av honom själv kan man säga. Men det här är alltså något helt annat. Det visuella är slående och det dröjer inte många sekunder innan man förundras. Det är mycket snyggt utan att vara överdådigt och historien, som i sig kanske inte är så märkligt och avancerad berättas på ett mycket smakfullt sätt. Vi får följa karaktärerna både i verkliga livet, när de sitter framför sina datorer eller sina telefoner och är uppkopplade mot internet och dess outtömliga möjligheter på kommunaktion och i den virtuella värld där filmen tar sin början. Och det är just detta som gör filmen så bra, samspelet mellan dessa båda olika världar. Det kan väl tyckas lite rörigt om man inte är van vid historier som utspelar sig i alternativa verkligheter etc. men på det hela taget är det relativt enkelt att hänga med.
Man kan säga att historien börjar lite som en komedi, även om temat blir väl allvarligt för att tas med en komisk klackspark efter ett tag. Det är mer hur filmen ser ut, absurditeten i karaktärernas interaktioner och de fantasifulla miljöerna. Men när dessa initiala tendenser avmattas övergår filmen istället att bli någon form av psykologisk stilstudie. Det är uppenbart att flera av karaktärerna har sina egna stora problem men de fungerar snarast som bisaker jämfört med de suicida bekymmer som driver filmen framåt. Det är fortsatt intressanta samspel mellan den virtuella världen och den verkliga men efterhand tar verkligheten över mer och mer. Jag tycker det är lite tråkigt att det i slutändan inte blir mer av det. Det känns som om alla särarterna i filmen försvinner och att den sedermera decimeras till en ganska ordinär och standardiserad thriller. Missförstå mig inte nu, det är fortfarande en rekommendabel film som kommer att väcka tankar att fundera över. Den kommenterar möjligen en modern tid när allt mer sker online och över internet, att våra liv blir allt mer beroende av att avskärma oss från verkligheten och söka oss till anonymiteten bakom ett tangentbord. Jag säger inte att filmen tar ställning för rätt och fel utan enbart konstaterar att det finns en föränderlighet i samhället. Tommy Söderberg |
Chatroom
Diskutera filmen på vårt Forum! |
|
Chatroom |
