Fanatisk Film - Recensioner

Universitetsterminen är över och en tid av konstant festande och bekymmerslöst sex är i antågande. Det coolaste innegänget – ”the Crew” blir inbjudna till en jättefest av en rik klasskamrat till en ödslig herrgård där de kan roa sig skamlöst hela helgen – tror de. För efter en oskyldig lek, som går ut på att ringa ett slumpvis utvalt nummer och sedan lura vederbörande i sjuttiofem sekunder utan att bli avslöjad, råkar de till slut ringa ”fel” nummer och hamna hos en komplett galning, som till råga på allt snart spårar dem till herrgården och dessutom bara verkar ha ett enda mål i sikte – att brutalt slakta dem alla med sin skarpslipade yxa!

2008-06-21

Hela klart en av de mest intressanta slashers jag har sett på senare år. Den gömmer sig inte irriterande mycket bakom humor, även om man emellanåt skymtar skämtsamma klichéer. Den är också riktigt välspelad, åtminstone om man jämför med ekvivalenter från det gyllene åttiotalet och synnerligen brutal. Med det menar jag inte att man nödvändigtvis får se precis allt i bild, men åtminstone tillräckligt för att tillgodose den gorehungrige skräckfilmsfantasten fullt ut.

Det finns också en spänning, som helt klart är jämförbar med de allra bästa filmerna i genren och, som sig bör, en maskbeklädd mördare. Eller rättare sagt åtminstone maskerad, för han ser ut ungefär som mördaren i svenska School Night Massacre med hättan på vinterjackan framdragen över huvudet. Detta ger en något förvirrad signal till tittaren då övriga karaktärer klarar sig alldeles utmärkt med t-shirt eller liknande.

Nu ser man ju inte den här typen av film för den stora logiska behållningen, och det är väl tur, för förutom nyssnämnda vinterjacka finns det väl några saker till man skulle kunna ta upp. Men när filmen är så brutal och närgående finns det ingen anledning att göra det, våldet väger helt klart upp avsaknaden av logik även om det inte är rysligt innovativt genomfört och mestadels förlitar sig på yxan.

För oss som gillar Rutger Hauer, så är det glädjande att han faktiskt förekommer i en mindre roll som polisutredare i filmen. Någon måste ju ha begravt sig i utredningen av den förra mordräden som inträffade och han är som klippt och skuren för rollen. Dock tror jag inte att någon annan än hårdhudade Hauer-fantaster uppskattar denna del av filmen något nämnvärt då den faktiskt tar tempot från den mer intressanta och blodiga delen. Kanske var det nödvändigt att blanda in utredningen för att få ihop sluttwisten, men å andra sida borde man kunnat lösa det på annat sätt också. Hur som helt är det, för mig personligen, trevlig att återse min gamle favorit även om han känns rätt trött och enbart går på rutin.

En riktigt bra neo-slasher som rekommenderas!

Tommy Söderberg