2005-07-10

Visst ska man vara tacksam när det kommer slasherfilm från Sverige, för det är väl trots allt ganska ovanligt. Men samtidigt blir man besviken när man redan från första scenen inser vilket bottennapp det är man just ska börja på. Skådespelartalangerna lyser verkligen med sin frånvaro och det finns faktiskt inte många repliker som är trovärdiga – inte ens av misstag. Manuset verkar vara skrivet av en barnunge och är fullständigt ologiskt. Till och med för ologiskt för regissören för han verkar inte ha förstått manuset tillräckligt väl för att kunna instruera sina skådespelare.

Men tror ni jag tänker ägna hela den här recensionen åt att spy galla över filmen så tror ni fel! Jag tänkte istället ägna tiden åt att försöka lyfta fram de positiva sidorna hos filmen. För filmen är klart underhållande, många gånger ligger man dubbelvikt av skratt och däremellan sitter man med ett fånigt leende på sina läppar. Det är visserligen totalt ologiskt men ändå underhållande att försöka klura ut vilken mördaren är och hur det egentligen ligger till, slutligen kommer en ganska överraskande sanning faktiskt!

Som brukligt är i en slasher så handlar det om många mord. Här har man lagt lite extra fokus på dem och de är helt klart filmens mest genomarbetade del. Många gånger ser det riktigt bra ut och även om blodet kanske är lite tunt ibland är det inget som förstör helheten. Mordmetoderna är också uppfinningsrika och det är ju faktiskt halva nöjet med en film av det här slaget.

Slutligen vill jag dock säga att filmen påminner mer om en gammal brevfilm ur ”Bullen” än en svensk skräckfilm och att killen som spelar Jimmy ser ut som en yngre kopia av Robinson-Robban…

Tommy Söderberg