2009
CD
High Note Records HN591CD

M. Ward är tillbaka igen med sin alldeles egna och speciella version av contemporary singer/songwriter, en sorts blandning av Chuck Prophets alternativa rock och Richard Hawleys sentimentala, 60-tals doftande croonerpop. För visst låter det en hel del retro om M. Ward, inte minst eftersom han här har slagit till med en ganska fräck och kul cover på Buddy Hollys Rave On, en version som är en väl avvägd blandning av respekt och egna idéer.

Annars är det mest eget material som dominerar (elva av 14 spår har han skrivit själv) och det är på det hela taget ganska lättsam och melodiös alternativ pop, ofta med finurliga och humoristiska texter, som visar sig vara riktigt underhållande, även om jag personligen inte är särskilt förtjust i produktionen som lutar lite åt LoFi hållet till, en musikalisk inriktning som jag måste erkänna att jag aldrig riktigt har förstått storheten med.

Annars har jag egentligen bara positiva saker att säga om detta album, det har en smittsamt positiv anda som gör det till en synnerligen trevlig lyssningsupplevelse, även om det inte bjuder på några djuplodande filosofiska funderingar eller världsomvälvande insikter. Det är på det hela taget en mycket homogen samling av goda sånger som han har fått till, här finns det inga svaga spår som faller ur ramen eller som inte passar in i helheten.

Men visst får han till det lite extra vid ett par tillfällen, till exempel i Don Gibsons sentimentala lilla tårdrypare Oh Lonesome Me (en av tre covers) där Lucinda Williams gör ett bejublat (av mig i alla fall!) inhopp. Till de bättre spåren hör också den nästan löjligt smittsamma popbagatellen Never Had Nobody Like You, det melankoliska titelspåret med smäktande stråkar som påminner om Ron Sexsmith och den svängande countrytwangen i Fisher Of Men som ramar in den märkliga historien om en besynnerlig figur som sysselsätter sig med det i låttiteln beskrivna lite udda tidsfördrivet vilket enligt min tolkning i alla fall visar sig vara en annorlunda men träffsäker och kul metafor för Hin Håle själv; He put the thorns on the rose for to get you to bleed/and by the time you know what stuck you, the pain's in deep… He's a fisher of men and he's wise as a prize fighter/he's like a soul miner mining souls on down the great divide.

Det här är som sagt inget album som aspirerar på att bjuda på vare sig några stora och oumbärliga insikter om världens tillstånd eller vass politisk satir och kritik. Men det är däremot fullt av underfundiga små opretentiösa historier som är väl så underhållande att lyssna på. Och visst är det så att ibland så vill man ju bara ha lite kul ett tag och för tillfället så kan jag då inte komma på något mer passande än att tillbringa en stund i sällskap med M. Wards gladlynta och anspråkslösa retropop. Hold Time är helt enkelt en platta som jag blir på gott humör av att lyssna på, och jag vill påstå att M. Ward därmed har åstadkommit årets mest helgjutna sommarplatta för alla som vill ha något lättlyssnat att slappna av till och bara må gott en stund till under ljumma sommarkvällar. Det tycker jag mer än väl räcker för en varm rekommendation.

Roger Persson - 20090616