2007
CD
Night World Records

Det här är ytterligare ett band som för en tynande tillvaro i den delen av den amerikanska musikindustrins utkanter som vi kallar för independent. Och precis som i flera andra fall så är det verkligen synd för här finns kvalitéer som förtjänar större spridning än de fått så här långt. Nu ska vi förvisso också ta med i beräkningarna att detta är gruppens debutalbum, även om gruppens sångare och låtskrivare Charles Walston inte är någon nykomling utan har ett förflutet i Atlanta-bandet The Vidalias (som inte heller de rönt någon större uppmärksamhet såvitt jag kan förstå) så visst finns det fortfarande hopp om ett välförtjänt genombrott.

Den musikaliska anrättning som The Bourbon Dynasty bjuder på visar sig vara en såväl välsmakande som underhållande odyssé genom det landskap som vi brukar kalla rootsinfluerad americana. Det är country, soul och rock n’ roll i skön förening med ett par stänk av rhythm and blues och en värmande blåssektion som extra krydda. Det är alltså musik som mycket väl skulle ha kunnat komma ifrån storheter som Delbert McClinton och Arthur Alexander, eller tänk dig att Dwight Yoakam hade åkt till Muscle Shoals och spelat in ett album uppbackad av The Swampers så bör du ha bilden klar för dig.

Dwight Yoakam är för övrigt också en bra beskrivning av Charles Winston, då han både vokalt och i låtskrivarhänseende påminner en hel del om sin betydligt mer kände kollega. Han delar dennes förmåga att skriva låtar som både kan vara humoristiska och emotionella när så behövs, och han har även en liknande röst om än en smula mindre nasal. Vi får omgående exempel på den humoristiska ådran i inledande The Habit Of Doing Wrong, en historia om ett trött pars olycksaliga och minst sagt tråkiga resa som slutar med ett inte helt oväntat uppbrott i ett ruffigt hotellrum, där beskrivningen av för själva historien helt irrelevanta detaljer om bl.a. hotellrummet antar nästan Bo Åkerströmska (Torsson) proportioner.

Mera humor fås i Girl In The Checkout Line, en ruffig countryrock a la Drive By Truckers, där mannen i berättelsen drabbas av någon form av akut kåtslag så till den milda grad att han nästan tappar fattningen i livsmedelsaffären, men till slut ändå inte vågar yttra ett ord till kvinnan som är föremålet för hans lustar. Även bluesiga Low Tolerance For High Maintenance är en underhållande betraktelse från den enkle mannen (redneck?) som inte har något till övers för vare sig rikemansfjollerier; Don’t drink no fancy beer or drive no foreign car, eller kvinnor som har den oerhörda fräckheten att intressera sig för sitt utseende; some women spend a lot of time on their makeup and their hair/ask me how I like ’em I tell ’em I don’t care.

Men självklart finns det traditionella ballader om brustna hjärtan också, som även dessa hanteras med den äran. Det spelar ingen roll om det handlar om klassisk blue-eyed soul a la Dan Penn eller Delbert McClinton i There’s A Whisper och Not The Cryin Kind, countrytrånande i Dwight Yoakams anda i On Faith Alone eller en kombination av de båda i Satan Wore Satin som hade varit värdig en plats på vilket Arthur Alexander album som helst. Det är väl egentligen bara ett par av de mer traditionella honky tonk numren som inte riktigt håller riktigt samma höga klass som resten av materialet, även om de definitivt inte är dåliga på något sätt och Johnny Cash stompet i Stop To Reconsider tillhör definitivt albumets höjdpunkter.

Det här är, som ni säkert har förstått vid det här laget, inte musik som är revolutionerande eller som innehåller något som inte har hörts eller gjorts förut. Men det som The Bourbon Dynasty de facto gör, gör de mycket bra och dessutom så har de i Charles Walston en mycket skicklig och kompetent låtskrivare som vet hur man skriver både underhållande texter och en melodislinga med effektiv hook. Och vad mig anbelangar så räcker det alldeles utmärkt för att göra riktigt bra musik som håller för att snurra några varv mer än vanligt i cd-spelaren.

Roger Persson - 20080409