2009
CD
Verve Records 0602517981256

Med denna Cd följer ett reklamblad för Diana Kralls nya live-DVD, Live In Rio. På den står det, bland annat, följande att läsa: …this is Diana Krall as you’ve never seen or heard her before. Nu ska ju naturligtvis inte denna recension handla om något annat än hennes nya platta Ouiet Nights, och inte heller ska jag naturligtvis göra några uttalande om kvalitén på denna DVD baserat på mina erfarenheter från denna platta. Likafullt så tänker jag ta mig friheten att starkt tvivla på relevansen i just detta specifika uttalande efter att ha lyssnat igenom Ouiet Nights några gånger.

För i mina öron så har Diana Krall absolut inget nytt överhuvudtaget att komma med, den här gången heller ska kanske också tilläggas. Den nyordning som gällde på hennes album The Girl In The Other Room från 2004 där hon och maken Elvis Costello skrev flera nya låtar själv samt kombinerade dessa med i sammanhanget lite ovanligare covers från låtskrivare som Tom Waits och Chris Smither och som kändes som en fräsch nytändning för Krall, blev tyvärr alldeles för kortlivad och nu är hon tillbaka i samma gamla uttjatade hjulspår som tidigare.

Vilket naturligtvis innebär att musikeruppsättningen är densamma som vanligt i form av Jeff Hamilton, John Clayton, Anthony Wilson och Paulinho Da Costa, uppbackade av en full storbandsorkester. I producentstolen har det heller inte hänt något, Tommy LiPuma sitter lika säkert som en guldtacka i Fort Knox, även om han numera får finna sig i att dela på producentäran med Krall själv. Självfallet betyder detta att musicerande och produktion är av högsta kvalitet, åtminstone ur ett hantverksmässigt perspektiv.

För tyvärr visar det sig att detta album bara handlar om yta och väldigt lite om innehåll och meningsfullhet eller inlevelse och engagemang, här verkar man istället bara följa minsta motståndets lag och göra samma sak som man gjort på en 7-8 album tidigare. Det här klarar dessa artister sannolikt av att göra i sömnen och emellanåt får man nästan intrycket av att de faktiskt gjort just det. Det är snyggt, välpolerat och tjusigt men också helt utan tillstymmelse till originalitet och det blir därför nästan löjligt förutsägbart, för att inte tala om oengagerat och menlöst.

Och inte blir det bättre när det gäller låtvalen eller arrangemangen heller, som också tar det stensäkra före en antydan till överraskning. Således bjuds vi ytterligare en gång på helt onödiga versioner på uttjatade standards som Walk On By, The Boy From Ipanema, Where Or When och Too Marvelous For Words för att ta ett par utmärkande exempel, dessutom förpackade i arrangemang som är i total avsaknad av någon form av nytänkande överhuvudtaget.

Det är alltid sorgligt när skickliga musiker slösar bort sin talang på fullständigt meningslösa projekt som denna platta, särskilt när man vet att de kan så mycket bättre. Men faktum är att det enda som denna musik duger till är som någon form av bakgrundlyssning, för i allt väsentligt så kan det här inte betraktas som något annat än avancerad hissmusik. Den inlevelse och engagemang som hon lyckades uppbåda i början på sin karriär men som numera är alltmer sporadiskt förekommande är, i just detta specifika fall, som bortblåst av en tornado. För i övrigt så är det här Diana Krall precis så som vi alltid har hört henne, och det börjar i alla fall jag bli jävligt trött på.

Roger Persson - 20090502