|
||
2009 |
 |
|
 |
||
| Hört talas om Tim Hinkley? Inte det? Nåväl, du är knappast ensam i så fall (även undertecknad måste bekänna sig tillhöra de okunnigas skara i detta sammanhang, om än motvilligt…). Han är en av alla dessa oerhört kompetenta yrkesmän som jobbar i skuggan av de stora stjärnorna, som sessionsmusiker och som medlem i diverse turnéband. Hinkley är en keyboardvirtuos från Storbritannien, och som sådan har han jobbat med flera stora artister i alla upptänkliga genrer sedan 60-talet, bland dessa (djupt andetag!) Sonny Boy Williamson, Ben E. King, Van Morrison, Rolling Stones, The Who, George Harrison, Tom Waits, Whitesnake, Tim Buckley och Thin Lizzy (puh!). Man behöver inte vara något större geni för att räkna ut att Hinkley är en herre vars musikaliska kunnande värderas väl så högt av sina kollegor som vilken annan keyboardist som helst. Detta betyder också att han naturligtvis inte hade några som helst problem att samla ihop en imponerande samling musiker när han bestämde sig för att göra en egen skiva (såvitt jag förstår så spelades denna platta ursprungligen in och gavs ut 2003, så detta är väl egentligen att betrakta som en återutgivning). Och vilken samling det är sen! Hinkley tar själv han om sången och pianot, men det är verkligen inga duvungar han har omgett sig med, eller vad sägs om hammondmästaren Spooner Oldham, dennes kollega David Hood på bas (båda legendariska studiomusiker från Muscle Shoals), Kevin Holly på gitarr och Wayne Jackson i blåssektionen, med bland andra Buzz Casson, Bucky Lindsey och Dan Penn som bakgrundsångare, för att nämna bara några. Och så dyker gamle gitarrhjälten Alvin Lee upp och gästspelar på ett spår också. Med denna laguppställning så har ni förmodligen också vid det här laget räknat ut att det är hederlig gammal blue eyed soul som det handlar om här. Och bara för att verkligen cementera de klassiska soulgrunderna på denna platta så vill jag nämna att Dan Penn, denne gigant bland soulgiganter, även har producerat hela rasket, vilket borgar för att musiken får det där helt rätta klassiska soulsoundet som skapades en gång i den amerikanska södern för sådär en 40 år sedan, samt också hjälpt Hinkley att skriva tre av låtarna (Hinkley har varit med och skrivit alla låtarna utom en själv). Bättre grund än så här för att skapa tidlös, klassisk soul lär väl knappast gå att få till. Förvisso så vilar just Dan Penns ande av förklarliga skäl tungt över hela projektet, kanske till och med lite för mycket för att det ska vara helt i sin ordning. För nog är det så att detta faktiskt känns mer som ytterligare en uppvisning i soulmusikens ädla konst av just Penn, än som ett soloprojekt av och för Hinkley som jag faktiskt tycker hamnar lite väl mycket i skuggan av den store Penn och dennes välkända sound. Kanske skulle Hinkley ha tagit för sig lite mer och försökt att i lite större utsträckning skapa ett mera eget sound. Men naturligtvis så gör dessa rutinerade herrar inga soulälskare besvikna, det här är ändock högoktanig blue eyed soul i samma anda som, föga förvånande, Dan Penns egna soloplattor, Delbert McClinton, Eddie Hinton eller Jimmy Hall. Dessutom så visar sig Hinkley ha en varm och ganska kraftfull barytonröst som passar materialet alldeles utmärkt, även om han som sångare kanske inte riktigt kan mäta sig med de nyss nämnda storheterna (men det kan ju å andra sidan väldigt få över huvud taget). Särskilt uppenbart att han inte tillhör den allra yppersta eliten av soulsångare blir det i de smäktande balladerna, till exempel den annars utmärkta duetten med Sophie Jordan, Love Is Gonna Catch Up With You. Men klokt nog så har man också valt att stor utsträckning hålla sig till låtar i högre tempo. I övrigt så är det här en riktigt vass uppvisning i konsten att göra medryckande och lättlyssnad soulmusik som dessutom svänger nåt alldeles grymt för det mesta. Lyssna bara på de rhythm & blues-influerade takterna i Foolin’ With My Heart och Hyenas Only Laugh For Fun, det bluesfunkiga titelspåret, det klassiskt popsnärtiga Motownsoundet i Heart And Soul eller den gospelanstrukna powerballaden Walk On Water och du lär knappast kunna undvika att stampa takten och nynna med. Det här är med andra ord ett album som alla soulkonnässörer i allmänhet, och Dan Penn entusiaster i synnerhet, verkligen inte har råd att missa. Roger Persson - 20090720 |
||
Tim
Hinkley: