2008
CD
Red House Records RHR CD 212

Eliza Gilkyson tillhör samma gren av litterära singer/songwriters som rör sig fritt emellan folk, country och rotrock som till exempel Lucinda Williams och Kathleen Edwards, men vars musikstil ofta är lite mer lågmäld på ett sätt som får mig att tänka på Greg Brown. Därmed kan vi också konstatera att detta album, hennes fjortonde, inte är något undantag utan det låter precis som det brukar.

Vilket när det gäller Gilkyson är något som är bra, enligt min mening i alla fall. Hon har tagit med sig sitt vanliga band med Glen Fukunaga, Cisco Ryder och Mike Hardwick i spetsen in i studion, kryddat med ett antal gästspel från skickliga musiker som Cindy Cashdollar, David Grissom och brorsan Tony för att nämna bara några. Det är ett säkert och mycket skickligt gäng musiker som inte gör några misstag utan bara spelar på med sedvanlig tight skärpa och musikalitet.

Och precis som vanligt så har hon skrivit all musik själv, och inte heller här blir man besviken, låtarna håller lika bra klass som vanligt. Hennes texter innehåller, som så ofta förr, en hel del politiska kommentarer och sociala iakttagelser. The Party’s Over, en skumpande medryckande countryrockare, är en vass betraktelse över Amerikas tillstånd idag; we’ve brought in the lawyers to cover our ass/left a note for the children to clean up the mess/the party’s over it was a big success, som inte är särskilt sympatisk. Även den lågmälda folkballaden Great Correction är inne på samma spår, även om den erbjuder en smula hopp i slutet av en annars mycket mörk bild av det samtida samhället; The eye of the needle that we gotta get through/But the end could be the start of something new. Detta gäller också titelspåret som är en smygande, suggestiv låt med en drabbande text om hur människans dårskap går ut över vår värld.

Dream Lover är en snärtig rotrockare med en mycket kraftfull text som handlar om en misshandlad kvinna som samlar styrka och står upp emot sin plågoande, inte med våld utan genom argumentation. Och kärlek av alla de sorterna är självfallet också välkända tema som dyker upp i flera låtar. He Waits For Me är en sparsmakad akustisk ballad om villkorslös kärlek, medan inledande Emerald Street antar en lätt soulinfluerad ton med en värmande blåssektion som har ett sympatiskt budskap om att kärlek kan övervinna allt. Och till sist så kommer Unsustainable, en charmig liten jazzinfluerad sak om en omöjlig kärlek som är tämligen bedårande i all sin enkla anspråkslöshet.

Det här är ett riktigt bra album som inte innehåller en enda svag låt, men som ändå har en liten brist som jag ser det, och det är att det heller inte finns någon riktigt enastående låt som sticker ut och liksom griper tag i lyssnaren och uppfordrar dennes uppmärksamhet. Men det är å andra sidan en lite orättvis kritik, för den genomgående kvalité som låtarna håller är ändå bättre än vad många andra aspirerande singer/songwriters klarar av att prestera. När det dessutom visar sig att de håller riktigt bra i längden och bara blir bättre och bättre för varje gång jag hör dem så är det lätt att strunta i den lilla bristen. Vilket jag tycker att ni ska göra också, för annars så missar ni ett riktigt bra album som utan problem försvarar sin plats i skivsamlingen hos alla som gillar rotsinfluerad musik av hög kvalité. Och för er som ännu inte gör det så är det här ett bra ställe att börja det på.

Roger Persson - 20080813