Det är svårt att skriva om Melissa Etheridges skivor utan att upprepa vad man tidigare skrivit om, att hennes skivor och låtar handlar om hennes egen homosexualitet eller hennes politiska ställningstagande men det är faktiskt så det känns även här. Och det är onekligen så att hennes röst berör mig och att hennes melodier tilltalar mig betydligt mer än vad jämförbara artister klarar av. Det är väl egentligen detta som skiljer agnarna från vetet när det gäller personliga favoriter, de som berör på ett eller annat sätt är klart intressantare att lyssna på. Så är det för mig i alla fall!

Här har hon lyckats över alla förväntningar och levererar en platta som faktiskt är starkare än vad jag tidigare hört henne prestera. Jag vet inte om det är den utmärkta produktionen som, åtminstone delvis, höjer upplevelsen i positiv riktning eller om det är något annat som jag inte kan sätta fingret på som gör det. I vilket fall som helst hittar jag influenser från countrymusiken som jag inte upplever har varit närvarande tidigare. Det är en perfekt smaksättning som aldrig tar överhanden och man kan absolut inte rubricera det som countryrock i någon form, utan bara en extra krydda till musiken. Det passar Melissa Etheridges lätt hesa, och nästan erotiska, röst (se där, nu upprepade jag mig trots allt).

Denna sensuella röst passar förstås utmärkt i rockrökaren Threesome, som är plattans mest medryckande låt. Det finns starka hookar både musikaliskt och textmässigt och det blir helt uppenbart att man faktiskt kan utrycka sin kärlek till den man älskar på helt skilda och aningen okonventionella sätt: I don't wanna have a threesome/I don't wanna sleep with nobody else/I don't wanna be a swinger/I'd rather keep you all to myself. Det känns på något sätt, precis som jag initial var inne på, mycket personligt och något som bara Melissa skulle få för sig att skriva och framföra!

I Map of the Stars finns det också en känga till skönhetsidealen i skådespelar- och modellvärlden: So you eat a little less/And you smoke a little more/Waiting in the lines/For them to open up the doors/For all the little angels och i förlängningen om det ansvar som man faktiskt har som offentlig förebild: And somewhere in your hometown/A girl tries out her best/Maybe she'll go far/She wants to be a star/So she eats a little less och man kan ju verkligen undra vart vi är på väg i det anorektiska samhället!

Slutligen så har jag sett det hävdas att detta skulle vara ett album med religiöst ställningstagande för Melissa och det kan mycket väl vara så. Många av titlarna anspelar på religion såsom God is in the People och The Kingdom of Heaven. Ännu fler behandlar förstås kärleken som sådan och lyssnar man på följande rader ut The Kingdom of Heaven My God is love/My God is peace/My God loves you/My God loves me är det inte svårt att räkna ut hennes egentliga poäng och ställningstagande i frågan.

Det här är det tredje albumet av Melissa Etheridge som jag recenserar och det har, kvalitativt, varit ganska jämna album, både om man jämför mellan albumen och inom dem. Det här fortsätter växa och det känns som om man hittar små subtila gitarrslingor eller tveeggade djup i texterna hela tiden. Jag är inte säker på vart det slutar, men att det här är det bästa jag hittills haft nöjet att avverka med Etheridges råder det ingen som helst tvekan om!

20090730 - Tommy Söderberg