2009
CD
Avenue A Records

Independentmusiken fortsätter att frodas som aldrig förr och en stor anledning till detta är sannolikt att det idag är mycket lättare än någonsin tidigare att både spela in men även nå potentiella konsumenter med relativt små medel, samtidigt som de traditionella skivbolagen istället kämpar för sin överlevnad. Om detta kan man ha många åsikter, vilket jag dock inte har för avsikt att gå in på här, men jag vill trots allt mena att denna situation har haft det goda med sig att det tycks som om allt fler oetablerade och okända musiker vågar och försöker att göra sin egen röst hörd.

Vilket jag misstänker betyder att vi musikkonsumenter får möjlighet att höra en mängd spännande och intressant musik som vi kanske inte hade fått annars. Ett sådant exempel skulle föremålet för denna recension, Joe Cassady & The West End Sound, kunna vara. Okej, det här är deras tredje platta men samtliga är utgivna via deras eget bolag och finns främst att hitta hos olika independentsäljare som amerikanska CD Baby (jag kan inte nog rekommendera alla musikintresserade denna utmärkta musikdistributör/försäljare, här finns sannerligen något för alla smaker och inriktningar).

Men även om detta är deras tredje platta så är detta min första bekantskap med detta, som det visar sig, mycket sympatiska och underhållande rockband. Här handlar det om en sorts korsning mellan hederlig rock n´roll och skramlig garagerock med en rejäl dos countryrock som extra krydda. Men det verkliga honnörsordet i sammanhanget, det som vi kan säga definierar Joe Cassady och companys musik, är spelglädje. Ren, oförfalskad och medryckande spelglädje. För om det är något som är ställt utom allt tvivel när man lyssnar på denna platta så är det att de har jäkligt kul och verkligen gillar det de sysslar med.

För visst kan man vara kritisk och hävda att Joe Cassady inte är någon större sångare och ibland låter det också lite grand som om bandet spelar hellre än bra. Men det blir liksom ändå aldrig något som känns viktigt, ej heller stör det lyssningsupplevelsen i någon väsentlig utsträckning. Här är det istället känsla, inlevelse, genuin entusiasm som inringar lyssningsupplevelsen, och i min värld så vinner vilja över kunnande alla dar i veckan när det gäller att göra bra och angelägen musik.

Samtliga 11 spår är skrivna av Joe Cassady själv och han skriver medryckande låtar med underfundiga och ibland också tänkvärda texter, men som aldrig fastnar och gräver ner sig i det pretentiösa utan som istället anammar samma sympatiska och anspråkslösa ton som deras musicerande, utan att för den skull kännas oangelägen eller innehållslös.

Lyssna till exempel på historien om hans gamle granne som var med om landstigningen i Normandie i Big Wave, känn på den desperata saknaden av en svunnen kärlek i Thin Ice, låt dig uppslukas av ”the blues” i G3 Blues eller ta del av de märkliga filosofiska funderingar som baseballlegenden Willie Mays ger upphov till i låten med samma namn. Alla är de på sitt sätt goda exempel på Joe Cassadys förmåga att skriva musik som är enkel att ta till sig samtidigt som den faktiskt har något väsentligt att säga också.

Det här är musik som alla som gillar Detroit Cobras eller Sarah Borges också borde kunna uppskatta. Kanske inte så mycket för att de musikaliskt påminner en del om varandra, utan snarare för att det är musik som skapas utifrån samma attityd och förutsättningar, nämligen att bra musik också ska vara kul att både lyssna på och framföra. Det här är därför musik som man blir på bra humör av att lyssna på, även om texterna emellanåt kan vara ganska dystra. Men så är nu en gång i alla fall jag funtad, att jag blir på bra humör av att lyssna på bra musik som framförs med glädje och entusiasm, även när dess budskap är allt annat än gladlynt. Och det här är just sådan musik. Bra vill säga. Mycket bra till och med.

Roger Persson - 20090713