2007
CD
Sugar Hill Records SUG-CD-4028

När man (dvs. jag) ska försöka sig på att beskriva den musik man håller på att recensera, så är det för det mesta inga större problem. Med åren har referensramarna ständigt svällt och det brukar inte ta särskilt lång tid innan man finner lämpliga artister att jämföra med och dra paralleller till. Men ibland så dyker det upp en artist med ett album där man nästan får slå knut på hjärnan för att till slut ändå bara komma fram till en hjälplig beskrivning. Och om du nu misstänker att Boston-baserade Sarah Borges andra album Diamonds In The Dark tillhör den sistnämnda kategorin har du gissat helt rätt, för jag har verkligen kämpat och våndats i min jakt på ett lämpligt epitet att ge detta.

När vi så börjar nysta lite i musiken så skulle jag till att börja med vilja beskriva Borges som en singer/songwriter på utflykt i No depression-landskap, men det är som sagt bara början. För när vi drar lite mer i trådarna leder det vidare till en mängd olika influenser i detta mycket varierade och omväxlande album. 7 original från Borges egen penna samsas med 5 covers av låtar från artister så skilda som Dolly Parton, X, och Tom Waits, vilket bör ge en god uppfattning om bredden på de influenser som vi får ta del av i denna vitala och högeligen underhållande musikaliska exkursion.

Så, vad innehåller den då? Det hela drar igång ordentligt med en hederlig rockabillyrökare i form av The Day We Met, som borde kunna dra igång partyt på vilket raggarmöte eller MC-träff som helst på ett sätt som skulle göra Kenneth & The Knutters gröna av avund. Därefter dras tempot ner en smula i John Doe’s och Exene Cervenkas (X) garagerocksballad (i den mån det nu finns något sådant) Come Back To Me innan tempot åter skruvas upp i Stop And Think It Over, en snärtig och oemotståndligt charmig 60-tals slagdänga med en nästan irriterande effektiv hook i refrängen.

Och sedan bara rullar det på i samma stil rakt igenom hela albumet där de musikaliska influenserna avlöser varandra utan uppehåll. Around 9 är countryanstruken sydstatsrock värdigt vilket Drive By Truckers album som helst medan Lonely Town Of Love låter som Son Volt på sitt bästa melankoliska humör. Faktum är att Borges och hennes kompband klarar av vad dom än ger sig på utan några svackor överhuvudtaget. Singer/songwriter, blues och country behandlas med samma självklara spelglädje och sprudlande entusiasm som ovan nämnda exempel, en attityd till musicerande som påminner mig om The Detroit Cobras, det ska vara kul att både lyssna till och framföra musik.

Och precis som ”Kobrornas” Mary Ramirez har Borges en mörk och varm röst som funkar lika bra vare sig det gäller att sitta i baren och deppa över ett glas whisky till traditionellt country-vemod i Tom Waits Blind Love, dansa på borden och slå klackarna i taket till uppkäftigt bluesskrålande i Open Up Your Back Door eller ägna sig åt lite precist lagom avvägd självömkan i Belle Of The Bar. En sak är i alla fall säker, i fröken Borges sällskap råder det aldrig någon brist på emotionellt engagemang, och du löper heller aldrig någon som helst risk att ha tråkigt. Och med det i åtanke kan det också konstateras att det till slut även visade sig att det egentligen inte alls var särskilt svårt att komma på ett rättvisande epitet till detta album. Det är helt enkelt bara jäkligt bra.

Roger Persson - 20070907