2009
CD
Yep Roc Records YEP 2155

Dave Alvin är förmodligen mest känd som den som tillsammans med sin storebror Phil Alvin var förgrundsfigurer i sedermera kultförklarade rockbandet The Blasters i början på 80-talet. Det gick som det av någon anledning ofta tycks göra när syskon som är musikalsikt begåvade ska försöka samsas, det vill säga inte alls och i mitten på 80-talet så splittrades The Blasters följaktligen. Medan storebroder Phil har haft en mindre framgångsrik solokarriär (fast han startade faktiskt upp The Blasters på nytt för några år sedan) så har Dave Alvins dito varit betydligt mera framgångsrik.

På senare år har han ofta låtit sig ackompanjeras av ett kompband kallat The Guilty Men, men inför denna platta kände han uppenbarligen för att göra något annorlunda och samlade således ihop ett kompband bestående av några av de främsta kvinnliga musiker som står att finna inom dagens rootsmusik, med bland andra steelvirtuosen Cindy Cashdollar och den utmärkta violinisten Amy Farris (som tragiskt nog tog sitt eget liv i oktober), och dessutom så bjuds det på ett par gästspel från Marcia Ball och Suzy Thompson. Den musikaliska nivån är, förstås, därmed på minst samma nivå som vi är vana vid när det vankas ny musik från Alvin.

Fast lite skillnad mot hur det brukar låta är det allt, det är en något mer nedtonad och återhållen Dave Alvin som vi får stifta bekantskap med här, samtidigt som det rent musikaliskt drar betydligt mer åt country och folk än vad det brukar. Fast det spelar ingen större roll visar det sig, han fixar detta lika bra som han brukar. Hans enda lilla svaghet har väl alltid varit att han egentligen inte är någon lysande sångare tekniskt sett, men det har han å andra sidan alltid vägt upp med god inlevelseförmåga och här har han dessutom tagit hjälp i sånginsatserna av Farris, Laurie Lewis och inte minst Christy McWilson så på den fronten vill jag påstå att det låter bättre än någonsin.

Hans styrka har ju annars alltid varit hans låtskrivande och inte heller denna gång blir man besviken. Vi får ett halvdussin Alvin-original, bland dessa en överraskande men väldigt bra honky tonk-version av The Blasters gamla slagdänga Marie Marie (fast den mest kända version av denna låt måste nog tillskrivas Shakin’ Stevens om ni minns honom) och den utmärkta hjärtknipande countryballaden Anyway som han skrivit tillsammans med Amy Farris. Och så får vi naturligtvis med California’s Burning i vanlig ordning också en låt som anknyter till Kalifornien (hela hans förra platta West Of The West var ju en hyllning till kaliforniska låtskrivare), en kommentar till de stora miljöproblem som Kalifornien (och i förlängningen hela världen) står inför; black clouds are rising and they’re blocking out the sun/some folks are saying the judgement day has come.

Till höjdpunkterna hör också det kontemplativa kärleksgrubblet i melankoliska countrybluesen Boss Of The Blues samt ett par utmärkta covers, en svängande country- och bluegrassdoftande version av River Under The Road (Ana Egge, Jimmie Dale Gilmore, Sarah Brown) och en lågmäld folklig tagning av Kate Wolfs These Times We’re Living In. Fast den avslutande versionen av Que Sera Sera, en sorts countryanstruken pianoblues, känns en smula krystad, mer kul än bra om man ska vara ärlig.

Men i stort sett så är detta ytterligare ett i raden av många riktigt bra album från Dave Alvin. Det är väl inte det bästa han har gjort, och det är inte direkt nyskapande heller, men det är som alltid när det gäller Dave Alvin framfört med stora portioner av såväl professionalism som själfullhet och spelglädje. Och när man dessutom är en så stark låtskrivare som Dave Alvin så blir naturligtvis också resultatet mycket bra.

Roger Persson - 20091220