Översättning: Hans Johansson
ISBN: 978-90-85000-88-3
Utgiven av: Vertigo Förlag
Recenserad av: Tommy Söderberg
2011-10-31

Markis De Sade – Juliette Del 5&6 – Det här är på många en annorlunda recension att skriva, först och främst är det den sista, eller de två sista delarna i en svit om sex i en berättelse där jag inte läst början. Visserligen finns det en kort resumé i början av den här boken som man kan begagna sig av och skapa sig en lätt överskådande inblick i vad som redan har hänt, men det känns som man i slutet av själva berättelsen inte riktigt fått det man behöver för att få helhetens förståelse. Nu är det här förvisso en avslutning som gör att jag helt klart kommer att skaffa mig en uppfattning av de första delarna också, så det är trots allt en övergående problem! Åtminstone för min personliga räkning, den här recensionen påverkas förstås inte.

För det andra är det en ganska tuff bok! Till det yttre är det är oerhört perverterad historia som de flesta människor säkerligen ryggar tillbaka för. Den är oerhört stark och fokuserar på brutala sexuella preferenser där förstås sadismen står i centrum. Språkmässigt är det inte återhållsamt med de fula orden, det är både könsord och tydliga beskrivningar av sexuella interaktioner. Det inte är helt enkelt att se bortom detta och de långa utläggningarna om sexorgierna för att komma underfund med filosofierna som presenteras i samband med allt det våldsamma och sexuella. Det är förstås upp till var och en att formulera sina egna tankar om dessa filosofier och jag ska inte gå in på mina egna funderingar på djupet. Dock måste jag påstå att De Sade säger emot sig själv lite grand när han i sin historia menar att personerna i berättelsen inte känner något för de normer som gäller i samhället eller inför Gud. I nästa stund så blir orgasmerna starkare ju starkare själva brottet är. Tortyr av nära och kära är således mera tillfredställelse än av fullständiga främlingar. Således bör personerna ha känslor inför reglerna.

Det är därför en hel del incest i boken och att plåga sina egna barn är den största njutningen av alla. Ingen nåd kan ges och förräderi av de allra närmaste väcker den ultimata lusten. Självklart finns det alla tänkbara böjelser att välja på om man är på det humöret. Och det handlar ingalunda enbart om att åsamka andra skada, böjelser som innebär att man själv piskas till blodvite eller tvingas konsumera andras avföring är inte ovanliga. Det finns en fantastisk fantasi bakom de beskrivna orgierna men jag tvivlar på att flera av dem är praktiskt genomförbara – även om man skulle ha åtkomst till total avskildhet och ekonomiskt oberoende att införskaffa all rekvisita för ändamålet. Men i skriven form funkar det och det är oerhört intressant att ta del av hur Markisen ska chocka oss denna gång.

Det finns ingen kapitelindelning i boken, varken i del fem eller sex. Från början trodde jag detta skulle bli ett problem, eftersom jag finner det lämpligt att hitta just dessa naturliga avbrott för paus i läsandet. Men jag vill verkligen inte sluta läsa även om jag av olika anledningar måste det. Det är spännande och intressant precis hela tiden och det finns knappt heller några naturliga avslut på scenerna innan nästa tar vid. Hade jag kunnat skulle jag verkligen vilja avverka de här två delarna i följd utan uppehåll. För en gammal litteraturmotståndare som jag är det är ett oerhört högt betyg!

Slutligen tänkte jag göra ett jämförande med den enda bok av Markis De Sade som jag hittills har läst förutom den här. Den bok som kanske flest människor känner till, åtminstone i mina kretsar, – De 120 Dagarna i Sodom! Det är en mycket stark bok med oerhört våldsamma handlingar men jag vill nog påstå att den här är ett steg vassare ändå! Det är mer realistiskt berättat och tränger djupare in under skinnet än De 120 Dagarna i Sodom men det står förstås helt klart att båda böckerna är oerhört starka skildringar som inte är ämnade för vem som helst!