Översättning: Originalspråk
Utgiven av: Oddbooks
ISBN: 978-91-86713-00-3
Recenserad av: Tommy Söderberg
20110106

Fred Andersson – Bögskräck – Först av allt skulle jag vilja tacka Fred Andersson, för om han inte hade bildat förlaget Oddbooks och gett ut sin egen novellsamling Bögskräck hade den här subsajten troligen fått vänta på invigning ett bra tag till. Det är inte det att det saknas intresse att skriva om böcker, snarare saknas det tid att bilda sig en uppfattning om dem före. Och att skriva recensioner, eller tycka något, om böcker, musik eller film som jag inte har hört/sett/läst ligger inte riktigt för mig.

Men nu har jag alltså läst den här boken och tänkte ge ett ärligt omdöme om den (finns det något mer irriterande än när folk är uppenbart inställsamma för att de inte vågar stå för sin åsikt?). Det är en brokig samling noveller som alla har ett gemensamtema – homosexualitet. Jag älskar bokens titel och tycker att den är bra nära att vara fullkomligt genialisk! Även om jag personligen inte tänker på skräckberättelser i första hand när jag hör ordet, snarare homofobi.

Men det är en väldigt liten del av novellerna som berör homofobi överhuvudtaget! Det finns väl något undantag som bekräftar regeln men överlag är det istället berättelser med stark uppbyggnad och sedan en plötslig vändning som tar berättelsen någon helt annanstans. Ibland blir man riktigt förvånad och lurad av författarens vändningar, men oftast inte. Tyvärr är det vanligare att man ser precis varthän det barkar och det är ju lite synd.

De flesta av novellerna är väldigt romantiska till sin natur och jag minns att jag rubricerade flera noveller som homoerotik när jag läste den. Jag minns också att jag ifrågasatte detta uttryck eftersom det inte finns någon egentlig heterosexuell motsvarighet, ingen säger väl heteroerotisk? Vid något tillfälle gjorde jag också paralleller mellan det bögsnusk boken innehåller och det mer etablerade ordet tantsnusk. Jag tror delvis att Fred är lite ute efter att provocera, samtidigt som han vill göra en poäng av alla människors lika värde, oavsett sexuell läggning. Det är förstås min tolkning av hans texter, men om jag har rätt lyfter jag på hatten för honom för det är verkligen en livsfilosofi jag delar!

Fred tycks vara bättre på att berätta historier än på att uttrycka sig ibland. Det är inga stora saker men är man självutnämnd språkpolis som jag stör man sig faktiskt lite på ett utelämnat ord, eller en mening som upprepar sig själv då och då. [Här tänkte jag flika in en liten ironi tills jag insåg att det skulle vara omöjligt att tolka den som ironi i skriftform, ännu svårare om man inte känner mig.] Jag menar inte att jag själv är bättre än någon annan och är det någon som verkligen skulle behöva korrekturläsa sina texter så är det jag men det är en annan historia.

Korrekturläsningsmissar är alltså ett problem, men inget stort sådant. Och det försvinner i mängden om man bara ger sig här till historierna istället. Till en början tyckte jag att novellerna var i kortaste laget, men insåg senare att de passade mig som handen i handsken. Jag hann precis läsa en novell på min lunchrast eller på bussen. Så även om det inte är tillräckligt mycket uppbyggnad för att det ska hinna bli spännande på riktigt fyller helt klart längden en funktion.

Lite samma sak kände jag med Freds språkbruk, från början var jag inte riktigt överrens med sättet han uttryckte sig på för att sedan inse att jag faktiskt gillade hans sätt att måla upp bilder. En prosa som var väldigt underhållande att ta del av. Det varierar sig lite från novell till novell men om man får tro efterorden så har novellerna väldigt olika ålder. En del är ganska gamla och en del nyare. Ibland är det också uppenbart att Fred skriver på ett sätt av en anledning, när själva novellens upplägg kräver det och det gillar jag! Det är att ta skrivandet till ytterligare en nivå i min bok (haha).

Och på tal om efterord, efter varje novell har jag skrivet ett lite kort omdöme om varje historia på bloggen och jag har ibland spånat om ursprung och vilka inspirationskällor Fred har haft. Efterordet förklarar detta på ett ypperligt sätt. Det är faktiskt ganska intressant att få veta vad som utlöste idén till den eller den berättelsen, författarens egna tankar om sina verk helt enkelt. Jag kan konstatera att jag hade rätt vid ett par tillfällen i alla fall, medan jag har förträngt om jag skulle haft fel någon gång också.

Ska jag sammanfatta så är det helt klart en novellsamling jag rekommenderar! Den är relativt lättläst, med korta meningar och enkelt språkbruk. Historierna är fantasifulla överlag och temat varierar ganska bra mellan dem, någon lätt upprepning förkommer väl i och för sig kanske, men det är inget som gör något. Enda problemet jag ser är att homofoberna förmodligen kommer att ha svårt för att läsa den. Men det är deras och deras fördomars eget fel!