Översättning: Tage Aurell
Utgiven av: Wahlström & Widestrand
ISBN: 91-46-21051-2
Recenserad av: Tommy Söderberg
20110521

Franz Kafka – Slottet – Efter att ha tagit mig igenom Kafkas Processen för ett tag sedan hade jag verkligen mersmak och ville plöja igenom allt som fanns att uppnå. Jag blev rekommenderad just den här boken och efter att ha bläddrat lite i den i bokaffären fattade jag att jag var tvungen att läsa den!

Stilmässigt är det ingen större skillnad från Processen, en fullständigt absurd historia uppmålas och det är ganska långa och komplicerade utläggningar om egentligen ingenting. Det är precis det jag gillar och precis det som jag gillade med Processen. Och mycket riktigt, det tog inte särskilt långt tid förrän jag var helt fast i historien och dess malande. Liksom i Processen så har man inte mer koll på vad det går ut på än bokens huvudperson. Det tycks handla om ett byråkratiskt system av något slag och det är väl i detta humorn ligger, åtminstone för mig.

Men även om första halvan av boken är riktigt trollbindande tröttnar man sedan och det blir nästan för vagt och för komplicerade vändningar. Det är svårt att hänga med emellanåt och det krävs verkligen att man har huvudet med sig när man läser. Lite ojämnt är det förstås och vissa partier är hur bra som helst. Och själva poängen ligger i historien medan den pågår, när den väl är slut har man inte blivit klokare. Upplevelsen ligger således i ordens utformning och meningarnas konstruktioner snarare än i vad som händer längs vägen. Slutet är verkligen antiklimax men det gör kanske inte så mycket. Det har varit en hisnande färd och det är kanske det som är viktigast i den här typen av litteratur.

Jag har ingen aning om den här skrevs före eller efter Processen, och jag vet inte om det egentligen har någon betydelse heller. Huvudpersonen benämns ”K.” även här och man kan väl helt enkelt se det som ett annat äventyr än det han råkade ut för i Processen. Han har visserligen inte samma yrke och inget annat gemensamt mer än namnet heller, men det finns samma typ av hopplösa situation som det egentligen inte går att få någon rätsida på hur man än vänder och vrider sig.

Tydligen är Slottet, liksom Processen en del av en trilogi – Ensamhetens Trilogi, och det känns ganska logiskt. Den tredje delen ska vara Amerika men det har jag inte hittat ännu. Det får bli mitt nästa projekt av Kafka, sen vet jag inte om jag är sugen på något mer just nu, vi får se vad som händer och om/när andan faller på.