Fanatisk Film - Recensioner

Bergen som kallas Zu är mytomspunna, många legender existerar att beskriva det som enligt legenderna bebor dem. Tre klaner, åtskilda från varandra, måste nu samarbeta för att besegra en gemensam fiende – en mäktig demon som kan anta olika former likt en kameleont. All deras samlade kraft och visdom behövs för att förgöra den uråldriga kraften och fienden. Men det är lättare sagt än gjort att besegra och i slutändan måste ultimata uppoffringar göras.

2010-01-31

Det här är en film som börjar väldigt seriöst och beskrivande. Det verkar som om ambitionen är att förklara de inbördes relationerna mellan de tre klanerna, skillnaderna sinsemellan och så vidare men ganska snart förstår man att man kommer att snuvas på den konfekten. Det blir uppenbart redan efter några få minuter att filmen inte är gjord helt på allvar och att man faktiskt driver lite med sig själv. Det är klichéer staplade på varandra och man utnyttjar väl dem åtminstone till viss del till sin egen fördel. Det blir dock ingen riktig fantasykänsla utan slutar någonstans med att anta formen av någon sorts ungdomsäventyr eller fantasy.

Effektmässigt är filmen till en början inte alls imponerande, trots detta har filmen fått utmärkelser just för detta och det blir ett väldigt förvirrat intryck. Karaktärerna är grunda och utan motivation, det är lätt att blanda ihop vem som är vem och det österländska visheten som filmer av den här typen brukar kunna stoltsera med är som bortblåst. Men så är det ju just det, filmen är österländsk och kanske av den anledningen inte helt lätt för oss västerlänningar att förstå sig på. Kanske är det så att man förutsätter vissa förkunskaper i mytologi eller åtminstone ett österländskt tanksätt och har man det i bakhuvudet kanske filmen växer något.

Det är också onekligen så att om man klara att koppla bort de initiala problemen och sedan bara koncentrerar sig på underhållningsfaktorn så blir det hela mycket bättre. När ungefär halva filmen har gått är jag inte längre intresserad av några djuplodade filosofier och jag struntar egentligen i vad filmen handlar om på ett djupare plan. Effekterna i fightingscenerna i denna andra halva är också mycket bättre och klara definitivt av att underhålla.

Totalt sett är jag besviken. Filmen är alldeles för platt, det finns ingen tredimensionellitet överhuvudtaget och nästan oavsett vad man försökt göra är det ett misslyckande. Är det ett exempel i visuellt berättande så är det ett misslyckande och det finns många andra exempel på mycket snyggare filmer från Asien. Är det meningen att man ska hänföras av den fantasifulla handlingen är det ett misslyckande och som saga är det alldeles för osammanhängande och virrigt för att man ska få något vettigt ur det.

Tommy Söderberg