Fanatisk Film - Recensioner

Sam, Tonys farsa blir bortrövad av aliens, det är åtminstone de minnena som Tony har. Hans mamma och nya karl är inte riktigt lika övertygade och tror mer på den jordnära förklaringen att sam helt enkelt har stuckit. Märkligare saker har ju hänt. En dag kommer emellertid Sam tillbaka, eller gör han det? Är det verkligen samme man som försvann tre år tidigare, eller är det något annat?

2011-06-03

Det dröjer inte länge förrän filmens fenomenalt tidstypiska elektroniska musik sveper bort en i ett rus av välbehag. Det är både billigt och oerhört effektivt på en gång och det är väl något som hela filmen sedan kantas av faktiskt. Man kan kalla det för monster eller utomjordingar men det är egentligen samma sak och det är inte det intressanta. Det är gjort med en sådan charmig skräpfaktor att man inte kan låta bli att underhållas av det. Om det är bra eller inte är en svårare fråga att besvara, filmen har onekligen poänger och det är omåttligt underhållande – åtminstone till en början.

Jag upplever nämligen att filmen går lite i stå efter ett tag och inte lyckas leverera samma mått av underhållningsvärde. Skräpfaktorn är fortsatt hög men kalkonvärdet är lite ambivalent. Varslelser ser ut lite som om de är gjorda i papier maché eller liknande och det hög visserligen lågbudgeten till, och man ska heller inte säga annat än att man har lyckats dölja penningbristen med innovativa lösningar som verkligen är charmiga.

Och filmen har onekligen sin egen skara av trogna fans som placerar den i kultfacket. Jag kan väl hålla med om att den hör hemma där, delvis på grund av sin stilistiska framtoning. Det är inte bara en skräpfilm viken som helst, den har faktiskt en genomgående stil och finess som bör tilltala filmfans av den här typen av film. I brist på bättre ord skulle jag vilja säga att den är underbart ”B”.

Att filmen är brittisk och surfar lite på succén med E.T. är bara roligt. Det blir en lite annan berättarteknik med europeisk film även om mina egna förutfattade meningar inte trodde att brittisk film från åttiotalet kunde innehålla så här pass grova perversioner. Inget man höjer på ögonbrynen idag kanske men inte kunde man väl visa allt för mycket i början av åttiotalet? Brittisk filmcensur har väl alltid varit kända för att vara gladare att klippa i sex än våld. Kopplingen till E.T. är helt enkelt att man vänt på saker och ting och påstår att ”vissa rymdvarelser är inte snälla”, där referensen till just gulliga E.T. är tydlig.

Ska jag sammanfatta så skulle jag säga att det här är en hygglig film som dock tappar en del framåt slutet och som kanske inte når riktigt ända fram.

Tommy Söderberg