2004-08-18

Denna film, baserad på en roman av H.G. Wells, ställer en hel del intressanta frågor om varför det inte går att ändra det förflutna och refererar till bland andra Isaac Asimov, som ju skrivit bland annat "Tidens död" på temat tidsresor. Detta gör att filmen lovar mycket, långt mycket mer än den sedan klarar av att hålla.

Filmen är till största delen regisserad av Simon Wells, barn-barns barn till H.G. Wells. En liten detalj som på något plan kanske kan anses lyfta filmen en aning. Han har tidigare enbart regisserat animerade filmer som "The Prince of Egypt" och "An American Tail: Fievel Goes West", vilket kanske kan förklara en del av de filosofiska bristerna i denna film. Han har även varit framtidsrådgivare i "Back to the Future 2".

Som ren äventyrsfilm håller den en helt klart acceptabel standard med en del spänning, en del romans och en portion humor. Den är dessutom bitvis riktigt snyggt gjord, men som sciencefiction (med betoning på science) tycker jag inte att mer än den första halvan av filmen duger. Det känns heller inte riktigt som om det finns en verklig koppling mellan berättelsen om en besatt vetenskapsmans försök att rädda livet på kvinnan han älskar och berättelsen om jorden ett antal hundra-tusen år in i framtiden. De försök att återknyta till den första delen av filmen som görs mot slutet känns på något sätt aldrig naturliga. De känns sökta.

Filmen inleder alltså med att ställa frågor om varför vi inte kan ändra det förflutna. Den frågan besvaras aldrig. Man släpper den helt och traskar vidare, utan att se tillbaks i någon större utsträckning. Man har heller inte tagit vara på de frågor man kunnat ställa sig om tidsresandets natur, huruvida du någonsin kan ändra något, framåt i tiden eller bakåt, eller om allt redan är förutbestämt, eller vad som händer om man faktiskt kan ändra framtiden, om resultaten av att störa flödet. Det känns som om det i början av filmen finns någon form av filosofiska ansatser som man helt släpper för att göra en enkel, lättsam äventyrsfilm som alla ska kunna förstå utan allt för mycket tankearbete. Det är synd tycker jag, särskilt som slutet helt släpper all logisk stringens till förmån för ett traditionellt och framför allt "lyckligt" slut.

På något sätt blir det som att filmens första halva bara är en prolog till det äventyr som komma skall och efter äventyrets stora klimax kommer en epilog fyllt av sentimentalitet. Filmen innehåller också den dittills dyraste rekvisitan i amerikansk film; själva tidsmaskinen, som ju är riktigt snygg.

Det här är på intet sätt stor sciencefiction. Det är inte ens en stor äventyrsfilm, som "The Princess Bride" eller "Back to the Future", men den är ändå underhållande på ett okomplicerat sätt.

Tobias Eggeby