2004-05-16

Dessvärre går ticks över gränserna emot slutet men då har du redan förlåtit Tony Randel och resten av arbetarna för det hemska slutet. Ticks är fylld med monsterkliché och effekterna var verkligen bra för att vara en lågbudget film. Regissören gör ett underbart jobb och specialeffekterna är mer eller mindre de som väger upp den lite lama handlingen, men filmen har hög underhållningspotensial. Ticks har något som de flesta skräckfilmer som gjorts på senare tid inte har, vi vill ju faktiskt njuta av att se filmer, inte bara ha en massa blod och inälvor som sprutar. Fästingarna ser inte dåliga ut och de ser heller inte dataanimerade ut vilket är bra. Slutet är sig likt som i de flesta skräckfilmer och lämnar inte mycket åt fantasin.

Ticks har också en del kända ansikten. Ett av dem är Clint Howard till att börja med. Den här killen är dömd återigen att spela den konstiga ensamma killen som blir det första offret av mördarfästingarna. En sak är nog säker: att Ron Howard skäms nog när han ser vilken film hans bror medverkat i, kanske inte så mycket filmen i sig men den fjantiga rollen han hade, han kan ju så mycket bättre än så.

Seth Green har sin första stora roll i en film. Han ser rätt så töntig ut här, men det stoppade honom inte från att bygga upp en hygglig karriär i Hollywood. Han gör en otroligt bra prestation och håller filmen rullande. Alfonso Ribeiro är också med i denna film, fast lite svårt att se honom som ligisten från gettot, när man hela tiden har en bild av honom som Carlton i serien The Fresh Prince of Bel-Air.

Filmens högsta topp är ju höjdpunkten när en gigantisk fästing river sig själv ut från Alfonso Riberos kropp och klyver hans huvud i två delar.

Linda Snöberg