2008-05-25
Intresset
för filmen infinner sig nästan omgående och att de
första minuterarna sker helt utan dialog bidrar definitivt till
denna spänning. Då det är en ganska lång film
är det förklarigt att tempot är ganska lågt,
jag tycker förvisso inte att det gör något då
skådespeleriet hållet väldigt hög klass reden
från inledningen. Till stor del är det här Daniel
Day-Lewis film och han tilldelades också en Oscarsstatyett för
sin insats. Det är inte svårt att förstå när
det dessutom är så att han blir bättre och bättre
ju längre in i filmen vi kommer. Om detta har med, att hans galenskap
blir mer och mer påtaglig, att göra kan man givetvis spekulera
kring men jag skulle helt klart vilja påstå att så
är fallet. Han blir mer lättretlig, tål inte att någon
säger till honom vad han ska göra, går sina egna vägar,
men gör ändå uppoffringar och förnedrar sig själv
för att affärerna ska blomstra.
Nu är det förvisso inte bara Daniel Day-Lewis som är
bra, även om han blomstrar. Hans motpart – Eli, gestaltas
också med bravur av Paul Dano (som för övrigt också
gör den mindre rollen som Elis bror, han som säljer hemligheten
om de oljerika landområdena till Daniel). Det är intressant
att följa deras maktspel, där den ena står för
religiös fanatism och nästan framstår som en profet,
som kanske inte alltid är så äkta som Eli själv
vill påskina, och den andra för kommersialism, även
om Daniel till en början vill påskina sina familjevärderingar
för allmänheten. Ingen av den försitter chansen att
förödmjuka den andra när en sådan situation uppstår
och även om de är varandras motpoler är de båda
idealister för sin sak och lika giriga, fast på olika sätt.
Ska man då gå bortom skådespeleri och karaktärer
är det oundvikligt att nämna miljöerna, som känns
helt trovärdiga och bidrar i stor utsträckning till realismen,
och även om det mesta av filmen utspelar i Kalifornien är
den faktiskt inspelad i Texas. Det var tydligen omöjligt att
hitta miljöer i Kalifornien som såg ut som… Kalifornien,
varvid man valde Marfa i Texas istället. Dessutom hyrde man in
omkring femton procent av den lilla stadens befolkning som statister
i filmen. Men inte bara traditionella statistroller är besatta
av amatörer, en del riktigt stora roller, såsom Daniels
tioåriga son H.W. är också amatörspelade. Intressant
är också att det här faktiskt var inspelningsplatsen
för en annan oljefilmsproduktion en gång i tiden, nämligen
Jätten (Giant) från 1956 som för övrigt blev
James Deans tredje och sista film.
Så… Vill du se en synnerligen välspelad och välproducerad
film om galenskap och makt, paranoida och girighet, avancemang och
förfall ska du definitivt se denna!
Tommy Söderberg