Det här är en av de absolut bästa filmerna jag har sett från 2002. Nästan helt perfekt rätt igenom, kontroversiell och mycket stark. Redan i öppningssekvensen fängslas man av de nästan groteska scenerna när de 54 studenterna kastar sig framför tåget och man känner sig faktiskt lite chockad. Därefter vill filmen aldrig riktigt släppa taget utan fortsätter att vara lika tät rakt igenom. Jag skulle till och med vilja påstå att den är rent av spännande och oviss. Bitvis är den moraliserande och väldigt stilistisk. Den är smart filmad och även om man kanske först tycker att musiken känns opassande, så ger den en nästan absurd påverkan på vissa scener.

Det finns en liten sekvens en bit in i filmen som nästan för tankarna till "the Rocky Horror Picture show". Det känns lite småkomiskt att man valt att lägga in just såna scener här, men egentligen belyser det bara de subkulturer som lätt kan uppkomma efter sådana här händelser.

För övrigt kan jag bara tillägga att jag, som egentligen inte har sett speciellt mycket asiatisk film, får en otrolig mersmak av just sånt här. Jag vill påstå att asiaterna chockar oss nu lika mycket som italienarna en gång gjorde!

Tommy Söderberg