2005-02-18

En i alla avseenden usel film. Bara dialogen kan få en att se rött, varför har man valt att skriva en dialog som låter som värsta 40talet? Detta dessutom i ett sammanhang där mobiltelefoner är en bister verklighet och nutid är uppenbar? Kanske är det Mikael Håfströms sätt att framställa en internatskola men det funkar inte, det är inte alls trovärdigt. Kanske var hans ambition att upprepa succén med internatskolsfilmen Ondskan, som ju faktiskt till och med lyckades med konststycket att få en Oscarsnominering, men att jämföra dessa filmer är som att jämföra grädde med minimjölk.

Man skulle också kunna säga att karaktärerna är karikatyrer på sig själva och även om ingen av skådespelarna är direkt usel så är det väl ingen som övertygar heller direkt, inte ens Kjell Bergkvist faktiskt! Man kan faktiskt fråga sig varför han prompt skulle smutsa ned sitt namn med att medverka i denna produktion. Fast det är ju förstås inte första gången en verklig toppskådis medverkar i västa dyngan, se bara på Dennis Hopper i Texas Chainsaw Massacre 2…

Men trots den lilla roll Kjell Bergkvist faktiskt har, medverkar han i filmens roligaste scen – när han knullar skolans rektor på hennes kontor!

Det har ju blivit populärt att göra filmer om legender som påstås vara sanna, eller som åtminstone ligger väldigt nära verkligheten. Kanske kan vi tacka Blair Witch Project och dess marknadsföring för den här trenden. Legenden i strandvaskaren känns bara fånig och inte det minsta intressant. Det gäller förresten hela manuset som känns otroligt långsökt och skrivet. Kanske är det en illusion som kommer av sättet historien berättas på, vilket är på ett mycket fragmenterat sätt som dessutom inte belyser de väsentliga delarna på rätt sätt och man får aldrig riktigt koll på vad som är viktigt i filmen. Om inte det vore nog har man också blandat in ett mentalsjukhus och en rymling därifrån. Ett klumpigt sätt att försöka skapa en motsättning till legenden om strandvaskaren.

Till sist måste jag ge en känga till filmmusiken som slår emot en direkt i filmens början. Den känns så lik temat i Halloween att det måste vara en uppenbar stöld därifrån. Musiken är bra, men tyvärr har bilderna man valt att visa till inte den intensitet som krävs för att effekten ska bli fulländad.

Vill du tvunget se en svensk rysare/skräckfilm så se Besökarna i stället, till och med Camp Slaughter har förresten högre underhållningsvärde!

Tommy Söderberg