2005-04-02

Filmen Stand By Me bygger på novellen ”The Body” skriven av Stephen King. Frågan man ställer sig efter att ha sett filmen är om det här är lite utav hans självbiografi? Det hela utspelar sig på 1950-talets landsbygd (då King själv var liten grabb) och en av karaktärerna har förmågan att skriva och berätta spännande historier. Visst låter det som skräckmästaren själv?

Men det bör dock nämnas att Stand By Me inte är någon blodig historia eller så. Det här är en dramafilm, en välspelad sådan, om stark vänskap. Till viss del ser man sig själv i grabbarna. Just gemenskapen (och småpikarna) dem emellan påminner en om ens egen barndom. Somliga tycker kanske att karaktärerna är stereotypa? D.v.s. i många filmer där det handlar om ett gäng grabbar så brukar de alltid vara en av dem som är feg, tuff, neutral o.s.v. Samma sak är det här, men personligen är det ingenting som stör – inte det minsta. Huvudsaken är att de berör tittaren och det lyckas samtliga med här.

Pojkarna spelas av Corey Feldman, River Phoenix, Jerry O´Connell och Wil Wheaton. Framförallt Phoenix (här i sin tredje filmroll, 15 år gammal) är lysande. Man fattar tycke för hans karaktär och honom själv. Han spelar Chris Chambers som förmodligen är den som har det jävligast hemma och behöver mest stöd, men är ändå den som pushar på, tröstar och hjälper de andra. Starkt! I rollen som värsting ser vi Kiefer Sunderland (från Tv-serien 24). Den uppmärksamme tittaren kan också notera John Cusack i en liten biroll.

Jag gillar det här av flera olika anledningar. Manuset är intressant, skådespelarna är bra och grabbarnas lilla odyssé är småspännande. Lägg därtill fina, vackra bilder (något som jag fullkomligt är galen i!) från Amerikas landsbygd och allting känns som det förtrollande sommarlov man så innerligt ville uppleva, men som uteblev.

En film om stark vänskap som både är gripande och spännande.

Johan Nord