2004-11-01

Låter det sjukt? Det är det.

Det här är en hyfsat blodig och väldigt fartfylld japansk film full av zombieflickor i japanska skoluniformer, tuffa militärer och en man, vars passion och arbete är dockteater. Samtidigt är det ett par helt vansinniga kärlekshistorier. Vad som börjar som en väldigt underhållande splatterkomedi utvecklas till en sorts blodig och dyster poesi.

Om man vill gå lite mer på djupet kan man säga att filmen handlar om längtan och besatthet, längtan efter det man inte kan få och en besatthet som kommer därav. Man kan fundera kring varför det är just flickor i åldern 15-17 som blir zombies och varför det är deras fäder och pojkvänner som ska döda och stycka dem. Man kan fundera över vad själva konsumtionen, ätandet människors kött, innebär i sammanhanget, för trots humorn och den lättsamma inställningen till mördandet kan jag inte låta bli att känna att här finns ett djup, ett budskap av något slag. Den känslan stärks av att läsa den introduktion till filmen som följer med den amerikanska Dvd-utgåva jag har.

Filmens regissör Naoyuki Tomomatsu, som tidigare gjort porr, har själv varit besatt av en ung flicka. Hon var porraktris och de hade ett förhållande, men när relationen tog slut blev han fullständigt besatt av det han inte kunde få. Ett antal besöksförbud senare gör han den här filmen, en film som på ett plan tycks säga "if you kill what you love, you set it free", men samtidigt vill något annat, betydligt mer hoppfullt.

Nu menar jag inte att filmen är någon sorts politiskt manifest, inte ett som trycker ner sina åsikter i halsen på åskådarna i alla fall. Det rör sig ju trots allt om en zombiefilm, en riktigt underhållande sådan dessutom och TV-reklamen för "Bruce Campbell's Right Hand 2" får man bara inte missa. Men den har också något mer, som stannar kvar i tankarna efteråt...

Tobias Eggeby