2006-08-16

Från allra första början måste det naturligtvis klargöras att det här inte rör sig om en kommersiell film utan om en amatörinspelad sådan. Detta märks inte minst på en oprofessionell ljussättning och på att teamet kanske inte haft tillång till den allra bästa utrustningen som finns att tillgå. Men det är ju en del av charmen med amatörfilm också och jag vill nog påstå att skaparglädjen är det viktigaste! Någon som också hör amatörfilmen till är ”lånade” inspelningsplatser och det märks ganska tydligt även i den här att så är fallet.

Filmen är tydligen baserad på en verklig historia i Stugun men utspelar sig nu i den fiktiva staden Splitville. Den är skriven av regissörerna Johan Nord och Dan Andersson och själva historien och historieberättandet är faktiskt inte alls dumt. Det tråkiga är att man valt att göra filmen på ett språk man inte behärskar – engelska. I stort sett samtliga skådespelare har ett fruktansvärt dåligt uttal (undantaget är Sara Maritz som reportern April O’Neal) men det är kanske ett sätt att avskärma sig från sig själv och på så sätt lättare gå in i rollen? Det funkar kanske till viss del för jag tycker helt klart att karaktärerna förblir intakta. Dock är det ju mindre trovärdigt att hela polisstyrkan samt skurkarna består av 18-20 åringar.

Bildspråket är delvis klichéfyllt men det finns en väldig närvarokänsla som jag gillar! Tillsammans med musiksättningen, som används riktigt bra som stämningshöjare både i fartfyllda sekvenser och i mera lågmälda partier, anser jag det vara filmen kanske största tillgång. Att det finns klichéer och att poliserna äter donuts gör inte så mycket, det ska helt enkelt vara lite på det viset i amatörfilm. Man måste ju få visa sina influenser och ingen kan väl heller begära att man ska kunna vara hur innovativ som helst i sin debut?

Men visst finns det negativa saker som det här gänget bör tänka på till nästa gång också. Alldeles för frekventa fade out/fade in klipp till exempel, något som också störde mig ofantligt mycket var det otroligt utdragna slutet av filmen. Vi behöver inte 30 minuter övertydliga förklaringar av vad som hänt, vi fattar ändå.

Något som jag däremot gillar är de informativa textskyltar som förklarar de odefinierbara platser som filmen utspelar sig på. Miljöerna är också överlag bra även om man, som jag nämnde till en början, ser att det ofta rör sig om lånade inspelningsplatser. De Doominspirerade skjutscenerna är ju också en klassiker man sällan tröttnar på även om ljudeffekterna från leksaksvapnen kändes lite överdrivna.

Blir filmen allmänt tillgänglig tycker jag absolut att den som uppskattar bra amatörfilm ska spana in den här!

Tommy Söderberg