2005-05-16

Detta är en episodfilm, vad annat skulle det kunna vara när den bygger på tre skilda historier, som knyts samman i tid och plats och där karaktärerna möter varandra vid tillfällen men egentligen inte påverkar varandras öden.

Filmen bygger på Frank Millers seriealbum (plural) om Sin City och Miller har även anpassat dem till bioduken, varit med och producerat och även varit med i regiarbetet tillsammans med Robert Rodriguez, som tidigare gjort bland annat Spy Kids filmerna och en av historierna i Four Rooms och, faktiskt, Tarantino, som gjort ett gästinhopp.

Hartigan anländer till platsen där han vet att senator Roarks son, en känd pedofil och mördare som alltid kommer undan på grund av pappas makt, håller en 11-årig flicka fången och ska (eller är det redan för sent?) våldta, tortera och slutligen döda henne. Det är hans sista dag på jobbet som polis då han förtidspensioneras på grund av hjärtproblem, den sista dagen han har befogenheter att göra något åt det perversa kräket.

Marv är en buse, en man som är stor och elak när han är arg och inte tar sin medicin, men han har ändå viss moral och gör skillnad mellan rättfärdigat våld och övergrepp. Han är Ful, har ett grovt ansikte och är täckt av ärrvävnad. Inga kvinnor låter honom komma nära, ingen förrän nu. Hon kallar sig Goldie och visar honom saker han inte visste fanns och på morgonen när han vaknar är hon död och polisen är redan på väg. Fast besluten att hämnas hennes död drar han ut på ett blodigt krig för att få reda på vem som är den skyldiga och spåren leder snabbt uppåt, mot kardinal Roark, bror till senatorn och ännu mäktigare.

Dwight är en mördare som bytt skepnad. Med nytt ansikte är han fri och slipper ständigt fly men när servitrisen han har en affär med får besök av en tidigare pojkvän (som misshandlat henne och är allmänt otrevlig) kan han inte ligga lågt. Efter att ha jagat bort exet och hans kumpaner följer han efter dem för att se till att de inte dödar någon, men istället hamnar han i att försöka avvärja ett fullt krig om ”the old town”, det område där strippklubbar och prostitution bedrivs och där tjejerna själva står för ordningen.

De av er som läst Frank Millers serier om Sin City, som denna film bygger på, vet att de är tecknade på ett väldigt speciellt sätt med extrema kontraster, svart och vitt och väldigt lite konturer. Filmen har väldigt mycket lyckats ge precis samma känsla. Den är svartvit men med enstaka inslag av färg (ett par röda läppar och en röd klänning, rött blod (ibland fast ofta inte), gul hud på en av figurerna) Den är dessutom gjord med precis samma sorts extrema kontraster som Miller använder, inte alltid men tillräckligt mycket för att man hela tiden ska hålla kvar känslan. Faktum är att detta är något av det snyggaste jag sett på ett tag, som Flying Daggers, fast på ett helt annat sätt.

Filmen spelar mycket på estetiken och klichéerna från 40-talets deckare och man har avsiktligt valt ett formspråk som är både samtida och ett halvt sekel gammalt. Det är mycket stora bilar med fenor och lite bulligare former. Det är mycket rockar av ett trenchcoatliknande snitt och samtidigt mycket hel- och halvautomatiska vapen.

Detta är en riktig åktur som inte har något med realism att göra utan är en riktigt våldsam saga för vuxna, så luta er tillbaks, spänn fast er för ni har drygt två timmars njutning framför er.

Tobias Eggeby