2004-09-05

Den brittiska biopremiären på den här filmen fick skjutas upp några veckor så att den inte skulle krocka med premiären på remaken av Dawn of the Dead. Frågan är om det inte varit vettigare att göra tvärt om.

Denna brittiska zombiefilm visar på ett tydligt sätt att man inte behöver låta zombies springa för att det ska bli fart på filmen. Vad man behöver är hopplösa situationer, korkade människor som man ändå kan känna med och mängder av zombies. Allt detta finns i den här filmen. Shaun och hans looserkompis är SÅ dumma, men samtidigt har de ett mänskligt drag, de känns nästan äkta. Man bryr sig om dem. Shaun som mitt i allt detta vansinne vill hämta sin mamma och sin flickvän, som dumpat honom för några dagar sen, sätta dem i en bil och köra till ett tryggt ställe och vars idé om ett sådant tryggt ställe är den lokala puben. Flickvännen som visserligen gillar Shaun på något plan men som vill ha någon som inte är fullt så hopplös, någon som hon kan utvecklas med och som inte hela tiden glömmer bort att han lovat att hämta henne eller ge henne blommor eller vad det nu är. Hans mamma som först inte förstår någonting av vad som händer.

Skämten är ibland förutsägbara men ibland är de helt klockrena och även när de inte är det lyckas man göra dem roliga, hittar en liten annan vinkel på kända koncept eller skruvar allt ett varv till. Som sekvensen när Shaun och hans vän hittar en zombie i trädgården och står och skrattar åt henne i tron att hon är full, väldigt full. Detta är förstås innan de insett situationens allvar.

Den här filmen lyckas få in en kärleksintrig innehållande paret med förhinder, rivalen och hjälten som försöker vinna tillbaks sin älskade. Man har även lyckats göra en fartfylld actionrysare och samtidigt är den rolig, väldigt rolig skulle jag till och med vilja säga.

På något sätt känns Shaun of the Dead mer seriös och skrämmande än, till exempel Return of the Living Dead, men har mycket mer humor än en klassiker som Night of the Living Dead, en väldigt bra balans mellan humor och skräck, oldschool och nytänkande och blod och romantik.

Tobias Eggeby