Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

2004-05-26

Session 9 börjar med att regissören bygger upp en obehaglig stämmning där vi lär känna samtliga huvudperoner. Detta tar dock ganska lång tid och som tittare börjar man skruva på sig, men accepterar tempot och undrar vad som komma skall? Svaret visar sig bli: Ingenting. Det händer helt enkelt inte mycket under filmens 96 minuter. Efter att ha sett klart Session 9 så kan jag bara räkna till en enda scen som fick mig att bli rädd. Visst, den kusliga atmosfören finns där - men man blir mer trött än skraj. Detta är ett stort minus som placerar Session 9 i "medelklassträsket".

Förutom detta så finns det inte så mycket att klaga på. Skådespelarna övertygar och är bättre än de flesta andra som medverkar i genren. Plus också till musiken som skapar en kuslig stämmning som får en att känna nervositet.

Att låta en rysare utspela sig på ett mentalsjukhus är helt klart ett genidrag. Vi har dock sett det förr, som i ondskans hus - men ändå. Man föreställer sig det värsta och fantiserar omkring de missanpassade som bott där, och som kanske gör det fortfarande? Stämningshöjande!

Dags för en liten sammanfattning. Session 9 är en allvarlig rysare som förhoppningvis passar vuxna bättre än ungdomar. Fattig på blod och våld, och det skulle ju i och för sig kunna vara positivt - men inte i detta fall. Filmen lider av sitt sega tempo och man önskar att någon galning eller så tog tag i det hela och bjöd på ett litet blodbad. Rekommenderas till er som gillar psykologiska rysare där man får sätta sig in i huvudperonerna. Vi andra kan hitta bättre.

Johan Nord