2004-08-08

Den här svarta komedin är helfestlig och mördande rolig! Man skrattar så man får ont i magen. Det blir aldrig tråkigt utan det är fullt ös hela tiden, helt perfekt i mina ögon. Jag hade ett stort leende på läpparna under filmens gång, den första delen är ju helt klart den bästa, det är helt klart mer chockande moment när man får lära sig mer och mer om hur dan Beverly verkligen är.

Kathleen Turner är rena dynamiten, hon är djävulskt strålande. Hon är en kärleksfull mor, en god hustru och en slug massmörderska. Men enligt henne själv har hon en bra anledning för att ha slaktat sex personer: de begick ett brott som ingen av oss kanske tycker är något märkvärdigt, men Beverly tog det på allvar. De dumpade hennes dotter, äter kycklingar, kommenterar hennes make, vägrar att spola tillbaka ett videoband innan återlämnandet i videobutiken, kritiserar hennes familj, blir vittne till ett av de andra fem morden. Man kan tro att hon är rubbad, men i själva verket gör hon sådana grejor som en annan bara tänker att man skulle göra. Det förekommer en del blodiga scener för er som älskar blodbad. En häftig scen är på toaletten då hon dödar en kille med en eldgaffel vilket resulterar till att hans lever dras ut. Men i John Waters skickliga händer och Kathleen Turner i scenen, ser det hela så naturligt ut och alldeles underbart hysteriskt roligt gjort.

Jag kan inte komma på en enda modern skådis som har sån imponerande närvaro på filmduken som Kathleen Turner och som använder det till fullo. Vet inte om det är hennes suveräna självförtroende som gör att hon framför sina repliker på ett sådant imponerande sätt. Eller hennes fängslande ansiktsuttryck eller bara sättet hon rör sig på som indikerar att man inte ska reta upp henne på något sätt. Hon griper tag i tittaren och släpper inte taget.

Matthew Lillard är helt superskön som den skräckfanatiska sonen Chip. Matthew är en rolig prick och han startade sin karriär på ett lysande sätt med att medverka i denna. Medverkade gjorde också den kvinnliga gruppen L7 som spelade bandet Camel Lips. Jag har tidigare sett John Waters film Cry-Baby (1990) och den är också rätt speciell kan jag säga. Kanske inte den bästa man sett precis, men med Johnny Depp och Ricki Lakes medverkan blev den betydligt intressantare.

Beverly mening: "The only serial i know anything about is Rice Krispies!" är så otroligt skön så det är inte sant och ansiktsuttrycket på Turner i slutet av filmen är riktigt otäckt.

Gör inget som skulle göra Beverly Sutphin arg, du får bara betala för det sen!

Linda Snöberg