Ganska
snart märker man att Mel Brooks gamla manusförfattare
varit med och knåpat här, samma typ av galna humor
och vändingar. Långt ifrån oförutsägbart
det mesta av tiden, men det är det som är lite av charmen
tycker jag. Ofta känns det som om Ezio Greggio driver med
klichéerna genom att använda dem på ett överdrivet
sätt. Det i kombination med hans sätt att spela över
gör att jag tycker det lyckas mycket bra här. Mel Brooks
är som klippt och skuren för rollen som galningen Jake
Gordon och filmen håller ett högt tempo.
Ser
man den här filmen för första gången tror
jag att man missar en hel del för det händer rätt
mycket i bakgrunden som inte alltid når fram direkt. Själv
upptäckte jag mycket ny bakgrundshumor när jag såg
den andra och tredje gången. Jag gillar när man upptäcker
nya saker hela tiden, det ger filmen lite av en ny dimension.
Jag ser fram emot fler filmer av Ezio Greggio efter den här!
Tommy
Söderberg