2004-04-02

En helt fantastisk film där enbart inledningen gör att man blir intresserad. Val Kilmer spelar trumpet och elden är lös i bakgrunden. Även när Val börja prata och bilderna fortsätter att rulla, grips man av välbehag och njuter i fulla drag. Kameraföringen är otroligt bra och bilderna greppar tag i en. Filmen byggs upp av speciella karaktärer, den ena knasigare än den andre. De korrumperade poliserna är verkligen riktigt elaka, man bara älskar att hata dom.

Val Kilmer är praktfull som den totalt nedbrutne Danny och att han sedan pratar i bakgrunden under filmens gång förstärks på ett brilliant sett. Det förekommer många tillbakablickar som höjer filmen enormt mycket. Roligt att se Val i en bra film, han har ju inte lyckats få bra roller på länge nu.

Vincent D'Onofrio överraskar mycket som den sadistiske, bizzarra mördare och extremt farliga knarksmugglaren. Han är helt enastående som Pooh-Bear, en av de klockrenaste knarksmugglare som någonsin har förekommit på film.

Detta är en film som stannade kvar hos mig ett bra tag efter att jag har sett den och jag applåderar författaren Tony Gayton för historien är så otroligt originell och skruvad. Det finns inte en enda tråkig stund i denna storartade film och scenerna och kläderna är fantastiska. Redigeringen, skådespelarna, regin och manuset är eminent.

Filmen visar även vad äkta vänskap betyder, trots att motparten har ljugit om massor, ett måste om du älskar film. I slutet när vi alla räknar pistolskotten, är det rekordartat bra 1..2..3..4..5..6..7..8! Har pistolen plats för ytterligare en kula?.. 9?

Linda Snöberg