2005-04-17

Efter sin medverkan i Halloween blev Jamie Lee Curtis kallad ”Scream-Queen”, en titel hon försvarade med framgångsrika teenslashern Prom Night, som spelade in 13 ggr sin kostnad (!) enbart i Nordamerika och gav upphov till tre uppföljare. Efter att själv ha sett filmen så ter sig dessa siffror väldigt konstigt. Jag tror helt enkelt Prom Nights framgång berodde på att den utkom i rätt tid, d.v.s. i fantastiska Halloweens kölvatten då skräckfilmsälskare törstade efter att få se nya ungdomar tas till daga av ny en maskerad galning. Dessutom så medverkade ju som sagt Jamie Lee Curtis, vilket också med allra största säkerhet bidrog med ett par strån till stacken. Jag förmodar att biopubliken var ganska missnöjd då den lämnade salongen, för i jämförelse med Halloween så väger Prom Night lätt. I Sverige fick filmen aldrig biopremiär, utan totalförbjöds två gånger och när det väl var dags för videosläpp så hade censuren slaktat filmen med 13 minuter. Jag har dock sett den oklippta versionen.

Våldsscenerna är, överraskande nog, filmens stora besvikelse. De saknar helt spänning. Jag tror faktiskt att det till största del ändå beror på själva mördaren. Hans utstyrsel och rörelsemönster är under all kritik. Man kan beskriva honom som en ”frenetiskt snabb svart och trikåklädd ninja med rånarluva över huvudet”! Ingen lyckad kombination, med andra ord. Vem som är mördaren? Det kan jag inte säga, men för första gången på mycket länge så visade det sig att alla personer på min lista över misstänkta var… oskyldiga! Fast såhär i efterhand så förstår jag inte hur jag kunde gissa fel… Trots all negativ kritik så ska det erkännas att åtminstone en scen fick en att höja på ögonbrynen. Nej, jag menar inte Jamie Lee Curtis dansnummer – utan då ett huvud frigörs från sin kropp och rullar ut på en scen inför vettskrämda tonåringar. Den här scenen var garanterat en av anledningarna till att filmen totalförbjöds!

Efter att ha sett Prom Night så hittar man flertalet inslag som kopierats och används flitigt i andra, betydligt senare utgivna skräckfilmer. Här kan man utan större svårighet och kunskapsförmåga relatera till I Know What You Did Last Summer och Valentines hämndteman. Jag ska låta det vara osagt ifall Wes Craven bestämde sig för att låta ”sina” Scream mördare ringa till offren och skrämmas efter att han sett Prom Night. Det skulle kunna vara så, men det tror jag faktiskt ändå inte – även om det är ett väldigt spännande inslag som faktiskt är ett av de bättre (om inte det bästa?) inslagen i hela filmen.

En småspännande teenslasher. Men med klassiska, och två år tidigare utgivna Halloween (1978) i åtanke, så framstår Prom Night vid en jämförelse ändå som en blek kopia.

Johan Nord