Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

2008-08-15

Iskanov presenterar här sin 4½ timmes vision kring händelserna i japanernas experimentläger UNIT 731 under andra världskriget. Det finns en mycket intressant inledning till filmen, där Iskanov själv tillsammans med ett par av producenterna förklarar att detta är just en vision, där slutresultatet endast är en spegling av hur regissören tänker, och att historia aldrig kan vara fullständigt objektiv. Vidare berättar Iskanov att hans mål med denna inte är en skräckfilm, och inte heller är det att göra en film med enbart grafiskt våldsamma scener. Han gör inte heller filmen för att ställa sig anti-japansk, filmen är helt enkelt dedikerad till krig och död, sedan är det upp till tittaren att tycka om scenerna är nödvändiga eller ej. Han påtalar dock att detta inte är en film man ser för att ha trevligt, och det är inte en film för vem som helst, vilket han förmodligen har rätt i.

Det varvas mellan spelfilm och dokumentärbilder. Flera gånger spelas scenen upp i svartvitt, i konstruerad dokumentärstil, med kompletterande stillbilder av exakt samma händelse tagna av japanerna själva. Något jag reflekterade över är att Iskanov flera gånger använder sig av ryska kvinnor som skådespelare i händelser där det enligt bilderna från de faktiska händelserna var asiatiska kvinnor. Jag antar, men dock bara ett stilla antagande, att det finns ett syfte med detta, min gissning är att vi i väst blir mera påverkade av att se unga vackra blonda kvinnor utsättas för experimenten. För i inledningen till filmen nämner han som sagt att hans syfte inte är att göra en skräckfilm, men att folket i väst förmodligen kommer kalla det för skräckfilm ändå.

En för mig oundviklig jämförelse är med Men Behind The Sun, en film jag håller högt. Och jag konstaterar att dessa två filmer kompletterar varandra bra i ett historiskt perspektiv. Vissa delar av vad som hände efter att lägren stängdes som nämns i Men Behind The Sun finns inte med här, medan Philosophy fyller många andra luckor med hur krigstiden påverkade japanernas tanke bakom alltihopa. Mer eller mindre samma experiment utförs i båda filmerna, något som känns obehagligt då det faktiskt påvisar att det förmodligen var exakt dessa saker som utfördes, även då Iskanov bestämt säger att han inte har för avsikt att forska i historien, det finns vetenskapsmän till detta menar han. Men klart är ändå att det utfördes många och grymma experiment, och att dessa läger existerade är det ingen tvekan om. Handlingen utgår dessutom ifrån berättelser från personal i lägret, porträtterade genom en japansk sjuksköterskas ögon.

Det är en mycket vacker film som lämnar en hel del att tänka på. Vi får exempelvis följa en ung soldat i lägret, som finner förälskelse i en av de kvinnliga fångarna. Samtidigt som hans känslor för kvinnan är tydliga så har han en plikt gentemot sitt land och vill vara trogen detta. Det är också en mycket svår och väldigt obehaglig film. Förutom grafiska scener som stundtals fick mig riktigt illamående så är tanken ständigt närvarande att detta hände på riktigt, och det var inte särskilt längesedan. Men det är inte heller händelser som bör glömmas bort, därför bör denna ses.

Fredrik Green