Fanatisk Film - Recensioner

I en tid daterad till sexhundra år före Columbus blir en ung vikingapojke, efter blodiga sammandrabbningar med Amerikas urbefolkning, kvarlämnad på den nya kontinenten. Han tas om hand av indianerna som uppfostrar honom till en av sina egna, men riktigt så lätt har han det inte. Han plågas av sitt förflutna och måste förtjäna sin plats i samhället. Hans livsstig är annorlunda mot de andras och han måste möta sitt förflutna för att bli accepterad fullt ut i stammen. Plötsligt ser han ett skepp av samma sort som han känner igen från sin barndom, det är vikingarna som är tillbaka efter femton år, för att åter bränna och plundra landet. Dessa blodtörstiga män skyr inga medel och dödar allt som kommer i deras väg, vare sig det är män, kvinnor eller barn. Han ser hur hans adoptivföräldrar slaktas vilket slutligen blir för mycket för honom och han är nu fast besluten att hämnas, en efter en ska de falla offer för hans hand.

2007-03-31

För det första måste jag väl börja med att erkänna att jag faktiskt inte sett det norska originalet – Vägvisaren, men jag gillade verkligen den här filmen skarpt! Marcus Nispel, som tidigare mest gjort musikvideos lyckas verkligen fånga brutaliteten i det nästan sepiabruna fotot. Det känns skitigt och hänsynslöst och vikingarna framstår verkligen som bestialiska monster i sammanhanget. Jag tycker han har lyckats bra mycket bättre här än i vad som blev hans genombrott – remaken av Texas Chainsaw Massacre, som många onekligen uppskattar.

Det finns en realism i filmen som verkligen berör och som gör att saker och ting känns helt äkta. Detta även om jag, utan att på något sätt vara varken vikinga- eller vapenexpert, kan ställa mig skeptisk till vikingarnas vapenarsenal ur ett historiskt perspektiv. Inte för att det egentligen är något stort problem, utan snarare för att det får mig intresserad av den historiska prägeln filmen försöker att förmedla. Samma sak kan gälla vikingarnas rustningar och kanske framförallt hjälmar. Att de historiskt sett inte var dekorerade med stora djurhorn torde vara allmän kännedom numera, men det funkar ändå mycket bra i filmen. De ser enorma ut, skrämmande och nästan lite fantasyinspirerade och det är inte svårt att förstå varför indianerna refererar till dem som ”drakmännen”. Som en extra krydda talar de dessutom isländska vilket jag anser vara ett lyckodrag!

Nåja, både svärden, som känns lite väl skarpa emellanåt, och stridsgisslen känns som sagt var, inte riktigt vikingatypiska men är väldigt effektiva och blodet skvätter rikligt omkring. Lyckligtvis har man trots detta inte fastnat i splatterfällan och våldet är brutalt och närgånget utan att någon gång bli fånigt. Kanske kunde man ha önskat sig en något mer oväntad utveckling av handlingen, då det inte är särskilt svårt att räkna ut vad som kommer att hända ganska tidigt i filmen, men jag tycker faktiskt att det är helt ok. Det krävs inte så mycket eftertanke i den här typen av sagor, för jag vill nog påstå att det handlar om en vikingasaga, och faktum är att man aldrig påstår att det handlar om något annat än en gammal legend. Mer saga än så blir det inte hur våldsamt det än är!

Visuellt är filmen skarp och ger också den där känslan av realism som jag talade om tidigare. Miljöerna kan möjligen tyckas lite konstlade emellanåt och ibland verkar det vara väldigt få steg mellan barmarken och vinterlandskapen. Detta är heller inget som gör något i helheten och med tanke på att filmen utspelar sig under rådande vår, kanske det är helt i sin rätt. Lägger man också till att den utspelar långt norrut och i bergstrakter är det kanske inte så konstigt. Någonstans måste ju gränsen dras och så vitt jag förstår är denna gräns precis där filmens handling berättas. Det är också viktigt ur både dramaturgisk och storymässig synvinkel.

Skådespelarmässigt har jag inget att klaga på, möjligen skulle man kunna hävda att en del av indianerna inte riktigt ser ut som fullblodsindianer utan mer som en skapelse av kostym- och sminkdepartementet, men även detta anser jag vara av mindre vikt för helhetsintrycket. Det är fullt drag nästan genom hela filmen, den är blodig, fantasieggande och realistisk och det är vad jag vill ha ut av en film av det här slaget.

Rekommenderas!

Tommy Söderberg