Fanatisk Film - Recensioner

Grace (Nicole Kidman) är en ytterst religiös moder som till varje pris vill skydda sina barn från världens ondska. Barnen tycks dessutom lida av en obotlig sjukdom som innebär att de inte tål det minsta dagsljus. För att se till barnens väl beordrar hon de nya tjänarna att varje dörr i huset måste hållas låst och endast öppnas när föregående dörr låsts, något som inte alltid är så lätt i det stora och mörka godset. När hennes egen dotter så börjar påstå sig kunna se spöken i husets vrår anklagar hon de nya tjänarna för att ha satt griller i huvudet på barnen. Men allt står verkligen inte rätt till och från och till börjar Grace tvivla på sig själv. Spökar det verkligen i huset? Håller hon på att bli galen? Och vilka är egentligen de mystiska tjänarna som kommit till huset?

2005-02-25

En nästintill perfekt film som både lyckas beröra, vara spännande och samtidigt mycket intressant. Dessutom hålls filmens twist väl dold och tydliggörs bara några ögonblick innan själva avslöjandet.

Det enda jag egentligen har emot filmen, eller emot låter starkt för det är egentligen en petitess, är Nicole Kidman. Hon är en bra skådis det är inget snack om det, men det känns som om hon tagit sig lite vatten över huvudet här. Hon lyckas bara vara nästan övertygande och är inte helt trovärdig hela tiden. Det är naturligtvis en svår roll att bemästra och jag har egentligen inget bra förslag på vem som skulle passa bättre för rollen. Någon mer okänd kanske hade varit ett lyckodrag? I varje fall ingen superkändis som Jodie Foster eller Julia Roberts, då vågar jag påstå att filmen hade tappat rejält hur duktiga skådespelerskor de än är. Jag anser nämligen att det finns en styrka i en skådespelare/skådespelerska inte förknippas med något annat än den roll han/hon just nu spelar. Nicole Kidman är som sagt inget dåligt val, men jag tror att bättre fanns att göras.

I filmer av det här slaget där effekterna är få och stämningen är hög ställs stora krav på manus, regi och skådespeleri. Det vet nog de flesta. Något som också är otroligt viktigt, framförallt när i princip hela filmen utspelar sig på samma plats, är miljöerna. I det här fallet är rummen mästerliga och dunkla, skickligt ljussatta och stilfullt möblerade och dekorerade. Ett stort hus eller herrgård är ett mycket bra ställe för den här typen av galenskapsdrama eller spökhistoria om man så vill. Det är som sagt smakfullt inrett och ser faktiskt, frånsett några detaljer, ganska tidstypiskt ut. Dessa detaljer får sin förklaring senare och är fullkomligt logiska när man väl får reda på deras hemlighet.

Som tittare får man snällt sitta och vänta innan man bjuds på några svar. Filmskaparen lägger visserligen ut ledtrådar här och där men de är lika ofta vilseledande som väsentliga, skickligt gjort och det innebär att spekulationerna under filmens gång är rikliga. Detta gör också att filmen fungerar även efter att den är avslutad och man kan sitta och tänka över vad saker och ting egentligen betydde under olika händelseförlopp.

Bland det mest spännande som har kommit de senaste åren.

Tommy Söderberg