Fanatisk Film - Recensioner - My Name is Bruce

Ett gäng ungdomar lyckas väcka en gammal kinesisk demon till liv av misstag. För att hindra att denna demon – Guan-Di utplånar hela staden bestämmer de sig för att kidnappa självaste Bruce Campbell som gjort sig känd för att utrota diverse monster på film. Att en av killarna är en gigantiskt Bruce Campbell fan gör förstås inte saken sämre heller. Sagt och gjort, snart är Bruce Campbell på plats ner eller mindre mot sin vilja. Att han inte direkt beter sig som i filmerna utan är en riktigt arrogant egoist är det ingen som egentligen har något problem med, bara han kan hjälpa dem med Guan-Di. Problemet är bara att Bruce tror att har utsatts för ett spratt av sin agent och att allting är bullshit och en hyllning till honom. I alla fall tills han får bekänna färg och bevisa en gång för alla att han inte är någon macho hjälte utan en fegis som helst vänder ryggen till och springer så fort han kan!

2009-04-08

Ja, vad ska man säga? På papperet verkar det här vara hur lyckat som helst. Bruce Campbell som spelar sig själv i en komedi om monster, fans och allt möjligt som hör saken till. Men i verkligheten… Nja, jag vet inte. Det är blandade känslor måste jag säga, visst är det småkul emellanåt men det är också tramsigt och fånigt och då menar jag inte på ett bra sätt.

Att Bruce driver med sig själv är ju förstås uppenbart, och med tanke på att han regisserat filmen själv så måste han ha en grym självdistans. Skådespelarmässigt vet jag faktiskt inte vad jag ska säga, emellanåt är det sånt groteskt överspel att det helt enkelt bara måste vara meningen och vid andra tillfällen tror jag verkligen till hundra procent på att Bruce verkligen är så där självgod och arrogant som han framställer sig själv. Detta måste väl betyda att han gör ett bra jobb antar jag!?

Det förekommer en del roliga referenser till tidigare filmer där Bruce Campbell medverkat och ska sanningen fram har jag aldrig hört talas om en del av dem. Det är klart att de mest kända filmerna, Evil Dead, Maniac Cop och kanske framförallt Bubba Ho-Tep får lite extra utrymme i sammanhanget men jag tycker det är kul att man även lagt lite fokus på de mer okända filmerna.

Men oavsett detta hade jag önskat att det var en lite mer seriös ton i filmen. Jag är helt säker på att det man ville göra vara en riktig kalkonrulle, men om man medvetet försöker göra det, var får man då? En kalkonrulle är väl något som blir roligt av misstag och inte med full medvetenhet som verkar vara fallet här? Hur som helst finner jag filmen en smula ojämn och det som till en början nästan är pinsamt fånigt och tramsigt blir senare betydligt roligare. Ju längre filmen vara desto mer underhållande blir den skulle man kunna säga. Monstret – Guan-Di ser fruktansvärt billigt ut och det finns naturligtvis en poäng med det. Man vill efterliknande de billigaste lågbudgetfilmerna med glimten i ögat och, så här med facit i hand får man nog säg att man lyckas åtminstone delvis.

Det finns också, som komplement till Bruce Campbells drift med sig själv, en hel del gliringar till branschen i stort och det är väl kanske filmen allra största behållning. Vi ser förresten också Ted Raimi som Bruce Campbells agent och ett par andra med efternamnet Campbell i rollistan. Betyder detta att Bruce tagit hjälp av kompisar och familjemedlemmar när han gjorde filmen? Det gör det säkert, men det betyder också att man inte alltid behöver ta allting på så stort allvar och att roa folk med film inte nödvändigtvis behöver betyda stjärnskådisar i alla rollerna och att god vilja åtminstone räcker halvvägs. Den här filmen var inte riktigt min kopp kaffe, men den innehåller helt klart en del småtrevliga scener och en klart underhållande faktor för Bruce Campbell fansen!

Tommy Söderberg