Fanatisk Film - Recensioner - Mother of Tears aka La Terza Madre

Under en utgrävning hittar man en mystisk kista som kedjats samma med en ännu gåtfullare urna. De hemlighetsfulla symboler som pryder urnan skvallrar om dess innehåll, men kräver ockulta kunskaper för att tolkas korrekt. Kistan beordras att åter begravas medan den lilla urnan förseglas och skickas vidare till en expert på mysticism och ockulta legender. Tyvärr hinner den öppnas innan den når rätt händer vilket orsakar att något ondskefullt släpps ut och Roms våldsbrottslighet plötsligt ökar dramatiskt. Det visar sig att den tredje modern – Tårarnas Moder, fått nya krafter och nu sprider sin ondska över Rom. Den enda som står mellan henne och världen är nu konststudenten Sarah Mandy (Asia Argento), ättling till en av de mäktigaste motståndarna av ”de tre mödrarna” och som verkar besitta mycket användbara, och övernaturliga, förmågor.

2009-12-20

Jag har sett samtliga av Dario Argentos filmer utom hans enda komedi – The Five Days of Milan från 1973, och hans senaste film – Giallo, före den här. Det var min första favoritregissör som jag upptäckte när mitt filmintresse fortfarande var ungt och oförstört av en massa referens material och de flesta av hans tidiga filmer står sig än idag som favoriter. Tyvärr måste jag säga att det här inte är en av filmerna som han kommer att bli ihågkommen för som stor regissör… Tvärtom är det, tillsammans med Phantom of the Opera, bland det svagaste som har kommit från Mäster Argento – någonsin!

Hade filmens intention varit att hylla sig själv eller sin livsgärning inom filmskapandet genom att driva med sig själv och stapla så mycket klichéer ovanpå varandra som det bara är möjligt hade det här varit en fantastisk film. Men jag tror inte alls att det är meningen att det ska vara en löjeväckande film men värdelösa gore-effekter och intetsägande, för att inte säga uselt, skådespeleri och en handling som är så grund att det knappt skulle duga till en serietidning av enklare modell.

Asia, regissörens egen dotter, som spelar huvudrollen kanske inte är den bästa skådespelerskan genom tiderna men nog brukar hon kunna prestera bättre än så här. Och med tanke på att det verkligen inte bara är hon som är oinspirerad lägger jag hellre skulden på Dario själv som inte verkar ha kunnat motivera sina skådespelare! Våldssekvenserna som brukar vara Argentos stilistiska storhet har hamnat i fällan att vara alldeles för överdrivna och driver filmen ännu närmare löjet. Det är splatter utan finess på ett sätt som gör att det bara blir löjligt och verkar vara där för att försöka tillfredställa dem som trots allt tycker att detta ursäktar de andra problemen som filmen har.

Som tredje filmen i en trilogi, även om filmerna egentligen inte har mycket samband med varandra, har naturligtvis en hel värld av fans sett fram emot den här filmen. Inferno, den andra delen i serien är det väl ingen som tänker på direkt men Suspiria, trilogins första del brukar ju anses vara ett mästerverk och bland det bästa som någonsin skapats i hela skräckfilmsgenren och jag tycker det här inte är något mindre än ett hån mot dem som verkligen sett fram emot filmen.

Tommy Söderberg