2004-05-09

Man skulle kunna tycka att mästerregissörens Mario Bava's son skulle kunna bättre än så här, han borde ju ha det i ryggmärgen så att säga. Men tyvärr verkar han inte veta hur en film byggs upp, vad som egentligen är skrämmande och hur man engagerar skådespelare. Till hans försvar kan man väl säga att filmens budget inte tillhör de största i världshistorien och med det i åtanke får man väl säga att filmen inte är fullt så katastrofal som man först kunde befara.

Historien är ganska klantigt uppbyggd men har sina poänger emellanåt. Inget speciellt originellt finns att hitta och filmen är tämligen tidstypisk och italiensk i sitt upplägg. Detta förstärks ytterliggare av den parallellhandling som man nästan får lite gialliokänsla av. Kanske hade det varit bättre att bestämma sig för vad man ville göra, som det är nu blir det faktiskt varken hackat eller malt.

Skådisar då? De är alla bedrövligt dåliga, speciellt kvinnorna faktiskt. De verkar enbart finnas där för att bli skrämda av monstret. Det är klart att en och annan tutte visas också. Men faktiskt inte i överflöd som annars är så vanligt i filmer i den här genren, speciellt från den här tiden. Det kan man väl se som positivt kanske.

Så slutligen till monstret då. Det är faktiskt ganska välgjort om man betänker de resurser som satts in på andra områden. Det är någon bläckfiskliknande sak och tankarna vandrar ofrivilligt till Ed Woods Bride of the monster, fast att jämföra med den vore kanske lite väl drastiskt. Frågan är var man fått idén till titeln ifrån, kanske var det ännu ett försök att rida på framgången av Steven Spielbergs Jaws från 1975.

Tommy Söderberg