En mycket bra inledning gör att man blir tillräckligt
nyfiken för att behålla intresset filmen igenom. På
ett intelligent sätt pendlar filmen mellan galenskap, ångest
och mer övernaturliga teorier; om livet efter detta, andar
och rena spökerier. Bildspråket är ganska kallt
och iakttagande vilket gör att skådespelarna får
mera utrymme. Över lag tycker jag att alla funkar ganska
bra i sina roller. Bäst är Kristian Leth i huvudrollen
som Christan, man får aldrig riktigt grepp om honom. Är
det hans ångest över systerns självmord eller
något mer övernaturligt som ligger bakom? Klart står
i alla fall att han har väldiga problem med att släppa
taget, något som hans vänner kanske lyckats bättre
med. Åtminstone ger de sken av det och försöker
desperat att hjälpa sin vän att göra detsamma.
Laura
Christiansen imponerar även hon och gestaltar en mer eller
mindre svartsjuk Trine. Kanske inte så konstigt eftersom
Christian ofta kan tyckas beté sig som ett svin. Det är
inte så dramatiskt som det låter, det handlar mer
om fint skådespeleri och blickar. Stämningen är
ofta tryckt och man anar en saknad av Sofie i nästan varje
scen. Något som är helt naturligt när någon
som man tagit för givet inte längre finns i livet.
Tonen
som sätts redan i öppningsscenen håller i sig
filmen igenom och är väldigt tät. Att säga
att det är spännande vore att ta i för filmen är
ganska så förutsägbar. Det hindrar förstås
inte att man blir rejält överraskad i slutet och det
finns en hel del skrämselscener i filmen. Såna som
är designade just för att tittaren SKA hoppa till. Oftast
har de ingen egentlig mening och fyller bara ut filmen, något
som de faktiskt gör ganska bra.
Jag
ger ett mycket bra betyg åt den här Danska filmen som
faktiskt innehåller svenska skådisar också.
Personligen älskar jag Per Oscarsson men Tuva Novotny är
också utmärkt. Hon har också den större
rollen av de två.
Danskarna
har ganska länge varit bra på att göra den här
sortens film och inget pekar på någon förändring.
Vi svenskar kanske borde ta lärdom och producera nåt
i den här stilen. Vi är ju å andra sidan väldigt
duktiga på Polisthrillrar, något som få andra
länder klarar.
Tommy
Söderberg