Flera bestialiska mord inträffar
i bygden och polisen står lamslagen. Till sin hjälp kallar
man in psykiatrikern Erland Salander (Per Myrberg), som har den unika
förmågan att sätta sig in i mördarens tankebanor,
att bli mördaren. På så sätt hoppas de kunna ringa
in och fånga den som ligger bakom. Men först måste
man förstå varför morden inträffas och efter att
man finner en film som mördaren själv lämnat inte anonymt
för framkallning, där de groteska morden filmats börjar
ledtrådarna falla på plats. En speciell mask, som enligt
sägnen inte bara döljer mördarens identitet utåt
utan även döljer mördaren från sig själv har
använts. Fallet döljer flera bottnar och mysteriet med Månguden
är på väg att lösas. |
2010-05-05 Så länge jag kan minnas har det pratats om den här filmen i olika fanatiska filmsamlarsammanhang. Jag har personligen sett den förut, då den visades på SVT för rätt många år sedan, men minnena efter den var inte många. Det var därför med stor intresse jag införskaffade den i samband med att den äntligen fick DVD-release nyligen. Den är en mytomspunnen film som man lätt skapar sig höga förväntningar av. Och höga förväntningar hade jag även om jag faktiskt mindes vem mördaren var. Infriade den då dessa förväntningar? Nja, det kan
jag väl inte säga att den gjorde. Bildspråket är
väldigt daterat till sin tidsperiod och den är ofta ganska
slarvigt gjord. Förväntar man sig någon spänning
så erbjuder inte filmen särskilt mycket av den varan. Själva
morden, som man vid något tillfälle får se, i form
av den filmsnutt mördaren själv spelat in, är inte
särskilt explicita och det är väl på gott och
ont kanske. Det blir väl mer realistiskt om man inte får
se en massa blod stänka hit och dit i närbild. Men å
andra sidan kanske man kunde skapat lite mer panik hos offren. Man
får se någon går till attack mot ett tält –
ungefär. Dock är jag fortfarande glad över att filmen äntligen gavs ut och jag är glad över att den äntligen står i hyllan och samlar damm. Det är trots allt en kultrulle som varje sann filmentusiast borde ha sett. Inte för att den är särskilt välskriven, för det känns mest som en dålig kioskdeckare, men det finns ändå någonting mer bakom masken (Ha! Ha!) så att säga. Det finns ett mysterium som inte nödvändigtvis löser sig själv bara för att mördaren avslöjas, en psykologisk bakgrund som tål att funderas mer på! Tommy Söderberg |
Månguden
Diskutera filmen på vårt Forum! |
Månguden |