Vill du köpa filmen kan
du t.ex. göra det här:

I en isolerad åldrad herrgård bor familjen Brocklebank: Donald (Roger Lloyd-Pack) och hans sängbundna fru Nancy (Kate Fahy) samt deras mentalt efterblivna son James (Leo Bill). Allt sonen vill är att få pappans respekt och när Donald blir tvungen att åka bort ett par dagar för att ordna pengar till sin frus operation, ser James sin chans att ta hand om sin sjuka mamma själv. Därför börjar James dagen med att låsa ute familjens sjuksköterska och lyfta av telefonluren. Detta är bara början på James resa där det blir svårare och svårare för honom att skilja på vad som är fantasi och vad som är verklighet.

2008-06-19

Detta är ett drama i psykologisk anda när det är som bäst. Leo Bill som spelar den mentalt efterblivne sonen James gör ett utomordentligt jobb, jag har aldrig förr sett något så bra, alla de små rörelserna med ögonen, händerna och ryckningarna – helt briljanta. Man blir indragen i hans värld och där vill man verkligen inte behöva stanna, hans sätt att agera är – häpnadsväckande bra.

Jag brukar inte vara så förtjust i snabba kameraföringar men här betyder de så enormt mycket och man får en dramatiskt bra inlevelse i hur James huvud fungerar och vad han känner, det blir unikt underhållande. Dock lite jobbigt för ögat att hänga med i alla svängarna. Det var idealiskt att ha denna snabba kameran i dessa lägen med tanke på alla de andra slow-motion vinklarna.

Alla verkade vara väldigt ensamma i den stora herrgården, varken tv eller annat som sysselsatte dem under dagarna, hela deras existens känns så makabert jobbigt och meningslös, pappans jobb gick ut på att ta hand om sin fru och sin son och det var en heltidssyssla. Man bollar lite med vissa tankar under filmens gång, som inte alltid känns så realistiska, men man kan ju förstå frustrationen i pappans sits och att han behöver komma bort ett tag, även om det inte var i egosyfte utan för hans fru skull.

Roger Lloyd-Pack som spelar Donald gör ett bra jobb som den hårde men omtänksamme pappan och maken och Kate Fahy som spelar Nancy gör också hon en bra insats, speciellt scenen när hon inser att hon faktiskt måste visa sig naken för sin son, man riktigt känner hur svårt det är för henne, hennes frustration att inte klara eller orka göra det själv.

Det fanns en del händelser i filmen som var lite förvirrande, just när man trodde att allt var över så börjar det om igen och du vet inte om det som händer verkligen händer eller om det är en dröm eller en illusion. Ena minuten är frun sängliggande men i den andre tar hon hand om James, bara för att nämna ett tillfälle.

Jag tycker att detta är en film som jag vill rekommendera alla att se för att sätta sig in i situationer där man faktiskt är helt hjälplös och inte räcker till – eller att vilja mer än man kan och faktiskt vissa gånger förstå att man inte kan hjälpa till.

Linda Snöberg