Fanatisk Film - Recensioner - Life is a Miracle

Luka bor invid järnvägen. Den är hans liv. Hans dröm är att återuppbygga järnvägen och få fart på turismen i den lilla byn. Hans son har precis fått löfte om att få spela fotboll professionellt när han kallas in till armén, krig bryter ut och Lukas fru rymmer med en musiker. Lukas järnväg används nu av armén till vapentransporter och av de lokala makthavarna, ett gäng gangsters, till smuggling, samtidigt som fronten kommer allt närmre. Så en dag kommer militären med en flicka, Sabaha, som man ämnar byta mot Lukas son som är krigsfånge. Luka uppmanas ta hand om henne tills utbytet kan ske.

2004-09-20

Emir Kusturica, mannen som gjort filmer som Svart katt, vit katt och Zigenarnas tid är i farten igen, men inledningsvis känns detta inte alls så träffsäkert som de tidigare filmerna gjort. Ibland känns det nästan som om han plagierat sig själv, men så fort kriget börjar och filmen får en allvarlig grund att stå på lyfter den.

Det här är samma sorts absurda saga som Svart katt, vit katt och även denna gång är det en kärlekssaga, men det handlar också om att människor är människor, på ont och på gott, oavsett vilken nationalitet de har och att skillnaderna mellan serber och muslimer på Balkan är ganska liten. Det handlar om det vansinniga i krig i allmänhet och ett krig mellan grannar i synnerhet.

Det handlar om att våga leva även när världen är full av död och om att släppa det som är förlorat och våga ta för sig när livet erbjuder något bra, även om det kommer från fel håll, från fel person, från fel nationalitet.

Karaktärerna porträtteras, som vanligt, med en fantastisk värme. Vi har Luka, en drömmare som lever för järnvägen och sin familj. Hans fru är en före detta operasångerska som drabbats av "allergier" (vilket är en omskrivning för det hysteriska tillstånd som gör att hon med jämna mellanrum måste till sjukhus). Deras sons liv är fotbollen och drömmen om en proffskarriär. Vi har den maffialika politikern och hans ännu mer skurkaktiga högra hand. Vi har den lokala polisen, en alkoholiserad och fullständigt galen man som absolut inte borde få bära vapen och vi har den depressiva åsnan som vill ta sitt liv genom att stå på spåret.

Filmen är två och en halv timme lång ungefär men det märks bara på det faktum att filmen hinner med en ganska omfattande berättelse där karaktärerna får utvecklas och deras relationer får växa och förändras under filmens gång och som en bakgrund och förutsättning till allt har vi kriget. Detta är en allvarlig komedi, eller ett komiskt drama. Det finns en tyngd, ett allvar men den övergripande känslan är drömskt komisk.

Tobias Eggeby