Fanatisk Film - Recensioner

Under andra världskriget genomförde nazisterna ett hemligt experiment. Med hjälp av Rasputin försökte man öppna en portal till helvetet. De allierade lyckades hindra detta men då hade redan något hunnit komma igenom. Han fick smeknamnet Hellboy. Nu, 50 år senare, är han ett verktyg för en hemlig amerikansk myndighet som ska hålla världen säker mot det ockulta. När en demon sluppit ut ur sin fångenskap i en gammal staty och sprider död på det museum där statyn stått är det Hellboy som kallas in för att döda den. Det visar sig snart att Rasputin är tillbaks och att han har planer för Hellboy.

2004-09-20

Hellboy har funnits som serie sen 1994 och har hittills hunnit komma ut i fem album, så när vi pratar om tecknade figurer som kommit på film är Hellboy en av de yngre.

Hellboy, som spelas av Ron Pearlman som tidigare gjort så vitt skilda saker som röst till en figur i den animerade serien "Bonkers" och advokat i Romeo Is Bleeding, är visserligen stor och stark men knappt mer än en tonåring mentalt. Han är kär i Liz Sherman (Selma Blair), som har förmågan att sätta eld på sin omgivning om hon blir arg eller rädd. Hon var tidigare medlem av den organisation som Hellboy arbetar för men har hoppat av och befinner sig på ett mentalsjukhus. Den tredje figuren som arbetar åt denna hemliga byrå är Abe Sapien (Doug Jones). Han lever under vatten, äter ruttna ägg och kan känna föremåls historia. Byrån leds av den åldrade Trevor Bruttenholm (John Hurt), mannen som fann Hellboy och som Hellboy kallar pappa.

Det är något med blandningen av action och humor (och kanske det faktum att det är nazister som skurkar) som för tankarna till de smått klassiska filmerna om Indiana Jones. Effekterna är över lag välgjorda och blandningen mellan väletablerade och nya tekniker är väldigt bra. Storyn är hämtad från ett flertal berättelser om Hellboy och som vanligt riskerar man då att tappa en eller ett par nivåer i historien. Nu har jag inte läst serien och kan därmed inte jämföra, så jag är lyckligt ovetande om eventuella överhoppade händelser.

Figurerna är helt klart mycket intressantare än till exempel den tämligen mesiga Stålmannen. Hellboy är varken ond eller god utan han slits mellan två världar, den där han är född och den där han vuxit upp.

Faktum är att detta är en klart underhållande film, mycket bättre än till exempel Daredevil och Spawn. Jag skulle däremot inte sträcka mig så långt som att det är en fantastisk film, men som ren och lättsmält underhållning är den utmärkt.

Tobias Eggeby