Vid
Sex års ålder mördade Michael Myers sin äldre
syster med en förskärare. Det var ett brott som satte stora
spår och chockade hela den lilla staden Haddonfield. Han spärrades
in på mentalsjukhus och det ska nu, tjugo år senare, provas
i domstol om han är frisk nog att släppas. Under hela denna
tid som Michael suttit inspärrad har han inte sagt ett enda ord
och Dr. Sam Loomis (Donald Pleasence), som är Michaels läkare,
förespråkar att Michael är ren ondska och aldrig någonsin
borde släppas ut. Då händer det som inte får hända,
Michael rymmer och vägen mot Haddonfield kantas av brutala mord.
Dr. Loomis förstår vart han är på väg och
följer honom hack i häl i hopp att kunna stoppa ytterliggare
dödsfall. Det är Halloween och Michael är på väg
hem… |
2005-04-17 John Carpenters klassiska lågbudgetskräckis behöver väl egentligen ingen närmare presentation? Länge var Halloween den mest lyckade independentfilmen någonsin. Den spelade in mycket mer pengar än vad det kostade att göra den. Inte svårt att förstå varför! Filmens styrka ligger inte i vad den visar, utan rättare sagt i vad den inte visar. Läskigt då ondskan (som här har en William Shatner mask för ansiktet och en förskärare i ena handen), sakta men säkert, träder fram ur skuggorna. I scenen där Michael Myers för första gången gör entré på "riktigt" så stannar tiden, kvar blir skriken… Att tittaren ibland får se de tilltänkta offren genom Michael Myers ögon ökar spänningen. Visserligen är det här ständigt förekommande i väldigt många skräckfilmer, nu som då - men det har aldrig gjorts lika bra (d.v.s. skrämmande) som här. En klassiker är då mördaren (sett ur dennes synvinkel) spanar på, i detta fall en barnvakt, och plötsligt måste gömma sig bakom något föremål då personen ifråga känner sig iakttagen och kastar en orolig blick över axeln och är så när att se sin baneman, en typisk Halloween ingrediens. Bara för att filmen är ett mästerverk så betyder inte det att skådespelarna är lysande. De är absolut inte dåliga, inte på långa vägar - men de utmärker sig inte särskilt mycket. Ett undantag finns dock, ett stort sådant. Tro det eller ej, men jag syftar inte på Jamie Lee Curtis. Jag tänker naturligtvis på mannen som spelar Michael Myers psykdoktor Sam Loomis. Hans namn är Donald Pleasence och han gör, precis som i de uppföljare han hann med att medverka i under sin livstid, en strålande insats. Han är hjärtat i Halloween-serien och även om H20 var en bra film så saknade man honom rejält. Filmmusiken är, precis som filmen - klassisk. Soundtracket ger mig kalla kårar, gång på gång. Det går liksom inte att värja sig mot musiken. Faktum är att det är John Carpenter själv som komponerat den. En odödlig klassiker. Johan Nord |
| Halloween Regi: John Carpenter Horror 1978 |
|
Halloween |
